En rant om minimalism igen. Nu med en Dymo i högsta hugg. Jag går igenom mina fyra regler för min acklimatisering till ett mer hållbart och minimalistiskt liv. Även: djupa samtal med kakao.
… att för sex år sedan kände jag mig tvungen att plocka iordning innan jag tog ett foto. Vad skönt att inte känna en stress över att folk kan komma förbi närsomhelst. Oro över att det är stökigt kan skapa sån ångest att man helt slutar bjuda in människor och ett sätt att bjuda in […]
I tidigare inlägg som du finner här och här behandlar jag tanken på minimalism som en antikapitalistisk handling, en faktiskt ökning av psykiskt välbefinnande, och bidragande till lägre stresshormoner. Jag diskuterar två youtubers Dana K White och Cass Clutterbug och deras idéer kring hur man rensar och organiserar sina saker. Idag tänkte jag titta lite […]
Jag såg en Short på YouTube där en person sa ”Säg att du är minimalist utan att säga att du är minimalist.” och jag skrattade till, för det är osannolikt att en person är minimalist utan att på något vis få in det i varje liten konversation. En tanke jag har i mitt bakhuvud ständigt […]
De rimliga frågorna en kan ställa sig när en rensar hemma. Varför ska jag behålla den här saken? Har den ett syfte? Var ska jag ställa den här saken? Har den en bra plats eller kommer den bara snurra runt i hemmet? Hur ska jag förvara den här saken? Har den bara en plats i […]
När jag påbörjade min minimalistiska resa funderade jag inte mycket kring växter, jag hade just då inte så många till att börja med, och vid flytten till nya lägenheten dog alla orkidéerna. Det hjälpte den estetiska minimalismen att inte ha ett överflöd av växter, men det kändes också mindre mysigt varför jag började tänka om. […]
När du hör ordet minimalism; tänker du då på estetiken eller den minimalistiska livsstilen? Innan jag påbörjade min resa mot minimalism, innan jag ens tänkte tanken att jag skulle kunna identifiera mig som minimalist, tänkte jag att det innebar att jag bara skulle få äga en skål, en sked, och tre svarta polotröjor.. typ. Men […]
I förra inlägget om minimalism, kapitalism, Dana och Cass pratade jag om hur man kan göra minimalism till en antikapitalistisk handling. Tvärvägra det system som påverkar oss negativt på alla plan, och politiskt uppmuntrar till fascism. Eller ja, det skrev jag kanske inte men det var vad jag menade. Har du inte läst det så […]
Hela vårt samhälle är uppbyggt kring idén att vi ska köpa saker. Telefonen du läser det här på är inte gjord för att hålla, reklam säger att du behöver köpa en ny varje år, och batteritiden går i stå redan efter ett halvår. Modet skiftar otroligt fort, och bara klackarna på skorna talar om för alla om de är nya eller om du är inne på andra eller femte säsongen med dem. Den stora färgen är koboltblå ena året och kalasgrön andra. Vi får absolut inte komma till någon social tillställning i fel färg. Kort sagt, du bombarderas med åsikten att allt du har är fel och gammalt och du behöver köpa nytt nytt nytt.
Hur är det att göra sig av med bra att ha saker när man inte är säker på att man kan införskaffa det om man skulle behöva det? Svaret är att det är svårt, ångestladdat, och samtidigt nödvändigt att ifrågasätta allt man ackumulerar under en livstid.
