Hela vårt samhälle är uppbyggt kring idén att vi ska köpa saker. Telefonen du läser det här på är inte gjord för att hålla, reklam säger att du behöver köpa en ny varje år, och batteritiden går i stå redan efter ett halvår. Modet skiftar otroligt fort, och bara klackarna på skorna talar om för alla om de är nya eller om du är inne på andra eller femte säsongen med dem. Den stora färgen är koboltblå ena året och kalasgrön andra. Vi får absolut inte komma till någon social tillställning i fel färg. Kort sagt, du bombarderas med åsikten att allt du har är fel och gammalt och du behöver köpa nytt nytt nytt.

Det går förstås att handla vintage och second hand men min poäng är inte att vi ska handla mera.

Min poäng är att vi inte behöver handla något alls.

Vi har redan allt vi behöver, och sannolikheten är stor att vi har långt mer än vi behöver. Det är väldigt troligt att vi känner en stress hemma för att vi har för många saker, men ironiskt nog är shoppingterapi något som ger dopamin och stresslindring. Att ifrågasätta dina sakers existens är ett stort steg för att minska behovet att införskaffa nya saker. Reklam är förstås svårt att motstå, det är själva poängen med annonsmakande, så det kommer inte försvinna helt. Men du kan bli mer medveten kring dina beteenden. Självmedvetenhet kommer du långt med.

Forskning på ämnet har visat att kvinnor får högre kortisolpåslag av stök där nivåerna liknar kronisk depression och utmattning; min tolkning att det beror på den tysta att-göra-listan som säger att ”det där är min uppgift att ta hand om” – och att de flesta män inte har en lika högljudd tyst att-göra-lista (av uppfostran, curling, och sociala konventioner – inte för att de är biologiska män). Jag kommer förmodligen titta närmare på den här studien och diskutera den utförligare vid ett annat tillfälle.

Kapitalism

Kapitalism som samhällsform har inte varit drivande under särskilt många århundraden, faktum är att vi som mänsklighet har haft byteshandel under fantastiskt mycket längre tid. Ett argument mot byteshandel är att det inte kommer fungera med den befolkningsmängd som vi har idag, och den uppdelning av varor och tjänster som vi har. Det är inte heller vad jag säger att vi ska göra, jag bara konstaterar att kapitalism som samhällsform är ny och bara för att vi i nuet är vana vid den betyder det inte att det är den enda formen eller ens att den kommer kvarstå. Men jag tror det är svårare att göra en förändring utan att själv göra små förändringar i ditt eget agerande. Det stora skiftet skulle förstås först vara möjligt om de förmögna slutade hålla i all makt och rikedom. Men det kommer sannolikt inte ske utan en revolution av något slag.

Tills revolutionen slår till får vi använda oss av de tusen dropparnas taktik, och helt enkelt inte hänge oss åt att köpa ihjäl oss. Inte gå på det kapitalistiska budskapet. Skilja på behovstrappa och villhovstrappa.

Minimalism va?

Hur långt man går i sin minimalism är helt klart individuellt, och ja i början innebär minimalismen att man kanske köper lite nya saker. Men återigen, det kan vara nytt för dig men inte nytt i världen. Följande steg har egentligen ingenting att göra med minimalism, men däremot ger de dig en ökad kontroll över ditt hem och du kan ta det vidare därifrån.

Hur gör man då?

Min minimalism är en kombination av vad jag tagit till mig av Dana K White från A slob comes clean, Cass från Clutterbug, och The Minimalists. Det första man behöver göra är att rensa bland sakerna, det finns ingen idé att komma dragande med snygga förvaringslösningar förrän du har så få saker att dina kortisolnivåer sänks när du kommer hem – inte höjs.

• Steg ett: börja med den plats i ditt hem där det märks först och mest hur stökigt du har det hemma. I de flestas fall är det hallen. Så börja i hallen.
• Steg två: släng allt uppenbar skräp. Trasigt, pappersbös, förpackningar.
• Steg tre: lägg allt uppebart donerbart i en låda. För smått, för stort, fel säsong, dvs allt som inte är bra att ha.
• Steg fyra: lägg allt på sin plats. Har det inte en uppenbar plats i ditt hem: släng eller donera.

Sen jobbar du dig inåt, en synlig plats i taget. Du kommer få starkare och starkare rensarmuskler, vilket gör att det är sannolikt att du får titta en gång till på hallen vid ett senare tillfälle för att se vad det var du missade första gången. Målet är att ha ett hem som du inte blir så stressad av det att du måste köpa nya saker. Bryta kaoset.

Börja inte med lådan med minnen från din bortgångna vän eller släkting, börja med ytan du lägger saker på när du kommer hem. Det blir lättare för dig, och har en högre prioritet. Det kan vara så att du får så starka rensarmuskler att du känner dig redo att ta hand om dina mer värdefulla och känslosamma saker. Kom ihåg att även om saker kan bära på minnen och känslor är det inte så att du glömmer bort personer och upplevelser bara för att du gör dig av med sakerna du kopplat känslomässigt till dem.

The minimalists förespråkar att man packar ner alla ens saker i lådor under några veckor och bara plockar fram sådant man använder, och sedan slänga/donera resten. Jag gjorde en variant av detta – jag flyttade – och när jag packade upp allt frågade jag var jag skulle leta efter det och kom jag inte på någon plats så donerade jag det.

Varför inte sälja saker? Jo för att majoriteten av sakerna är inte värda så mycket att det kommer löna sig att sälja. Värdet är högre hos dig som redan äger det, men den som kanske vill köpa kommer inte vilja ge så mycket. Då är det bättre och smidigare att du kontaktar din lokala välgörenhetsbutik och ber dem hämta dina saker.

Nej nu börjar inlägget bli väldigt långt, jag fortsätter i ett annat med att diskutera sortering och förvaring.
<3 Emelie