En rant om minimalism igen. Nu med en Dymo i högsta hugg. Jag går igenom mina fyra regler för min acklimatisering till ett mer hållbart och minimalistiskt liv. Även: djupa samtal med kakao.
Nu har det gått någon månad in på mitt nya program och jag känner fartvindarna fladdra vid öronen. Kurserna överlappar varandra på ett sätt som påminner om Tetris, där vi bara får T-bitar att pussla med. Problemet är ju att vi inte vet om det kommer ett T till. Kommer vi få ut en hel […]
En dikt med en hommage till min mormor, min barndoms somrar i ”Torpet” och sommarkvällar.
Jag vässade alla mina pennor häromdagen, det är ganska många pennor, och jag fick skavsår på fingrarna av att vässa dem alla. Jag organiserade min mailkorg idag, sorterade och rensade tills hela inkorgen var tom. Jag har läst flera böcker, för nöjes skull och en för att det är en kommande uppgift. Jag jobbade undan […]
Solbrända ben med ljusrosa nyläkta ärr efter krasch med kickbike ställer sig i vägen för min blick. Det doftar polkaströssel i luften, och solvarmt hår. En svettig lite glassklibbig hand klappar mig på armen. ”Här mamma.” Jag får en kopp kaffe i min hand.
Så verkar det finnas ett slut även på den här sommaren. Jag har läst om folkhemmet ur olika synvinklar hela dagarna, nu har jag precis lämnat in den sista uppgiften. Hoppas jag.
Vårens studier i historia vid Linköpings universitet gick allt väl, där jag skrev ett arbete om synen på lösdrivare i svensk media under ett avsnitt av historien. Arbetet går att sammanfatta med att synen inte var positiv, snarare avhumaniserande, och att det inte skiljer sig stort från dagens syn på bristande vandel. Sommarens första delkurs […]
Det har varit en mycket försiktig vår i år, aprilväder gjorde skäl för namnet med både solsken och snöfall. Det var mycket vackert när körsbärsträden blommade under ett tjockt snötäcke; det såg ut som ett rosavitt fluff.
Norrköpings förening för Argentinsk tango har fått hjälp av mig att uppdatera tekniken bakom eller utseendet utav webbplatsen. I år kom vi till punkten där allt behövdes göras på en gång.
Jag drivs fortfarande av det stora oskicket att vandra runt i omgivningarna, ibland med kameran i handen. Denna tur gick till Vrinneviskogen där jag fann mer eller mindre natur. Vårtecken, tillochmed.
Hon kom om helgerna, min kusin, och glittrade och kvittrade. ”Du måste prova det här!” och jag såg på henne att hon var starkt påverkad av endorfiner, lyrisk och salig. Jag sa nej. ”Du verkar inte riktigt klok” sa jag. ”Du verkar ha gått med i en sekt” sa jag.
