När du hör ordet minimalism; tänker du då på estetiken eller den minimalistiska livsstilen?

Innan jag påbörjade min resa mot minimalism, innan jag ens tänkte tanken att jag skulle kunna identifiera mig som minimalist, tänkte jag att det innebar att jag bara skulle få äga en skål, en sked, och tre svarta polotröjor.. typ. Men ju djupare jag befinner mig i resan mot minimalism inser jag att det mer handlar om en livsstil för mig och inte en estetik. Att det är något helt rimligt att ha få men visuellt starka komponenter.

Det går fantastiskt bra att kombinera en minimalistisk livsstil med en maximalistisk estetik – och vice versa. Problemet för mig var när jag försökte mig på en fullskalig maximalism på alla plan; då blev jag överväldigad och utmattad av antalet saker. Jag fick till slut resignera och börja fundera på vad som är viktigt för mig. Rimliga kortisolnivåer eller sjutton slevar.

Det som fick mig att ta klivet var när en person i min närhet, som lever med en uttalad samlarproblematik, utbrast att jag har väldigt många saker. Det var först då jag insåg att jag kanske skulle kritiskt granska antalet och fundera på om varje sak verkligen ”spark joy”, används frekvent, eller skulle köpas om jag inte hade den. Nu kan inte allt göra det, om jag skulle leva i ett område med björn kanske inte björnspray ”spark joy” eller används frekvent (hoppas jag) men nog sjutton skulle jag köpa nytt om den tog slut.

Den här månadens nedskrivande av tankar om minimalism och essentialism får mig att undra om epitetet essentialism är för alla som tillskriver sig den maximalistiska estetiken och inte vill förväxlas med den minimalistiska estetiken. Jag var alldeles nyss där. Jag kände väldigt starkt för att säga att jag är på en resa mot minimalism där målet inte var den minimalistiska estetiken, inte att jag är på en minimalistisk resa.

För mig är det essentiellt att ha många fler tallrikar än vad jag har familjemedlemmar, då jag gärna bjuder stora sällskap på middag. Estetiskt är det trevligare att bjuda på middag på porslin än papper.
Det är essentiellt för min familj att ha tillgång till många filtar då lägenheten är sval och vi är frusna. Det är inte essentiellt att ha många böcker då vi lånar vad vi vill läsa. Det är essentiellt att ha flera datorer då vi arbetar med dem på olika håll i lägenheten. Det är inte essentiellt att ha fler tv-apparater än en, då det är knappt att den enda används.

Vad som är viktigt för en är upp till var och en. För mig var det det där med lägre kortisolnivåer och mycket porslin.