En rant om minimalism igen. Nu med en Dymo i högsta hugg. Jag går igenom mina fyra regler för min acklimatisering till ett mer hållbart och minimalistiskt liv. Även: djupa samtal med kakao.
Jag drivs fortfarande av det stora oskicket att vandra runt i omgivningarna, ibland med kameran i handen. Denna tur gick till Vrinneviskogen där jag fann mer eller mindre natur. Vårtecken, tillochmed.
Barn som växer upp i ”litterära hem” med många böcker och högläsning etablerar bättre nervförbindelser mellan hjärnans språkcentrum och pannloben, än de som mest tittar på skärm. Det är intressant därför att det är i pannloben man har sina exekutiva funktioner för planering. Barn som hör mycket sagor lär sig att fundera över vad som kommer att hända och förstår kontexten bättre.
När jag var barn älskade jag det lilla biblioteket i skolan, men jag minns inte att det uppmuntrades att låna hem böcker utan bara en uppmuntran att läsa i klassrummet. Även om bokbussen krånglade ut sig på landsvägarna till den lilla kyrkskolan vågade jag inte låna något från bokbussen. Den stora triumfen kom alltså när […]
Jag läste på Twitter om en person vars mål med 2024 var att sluta försöka sluta vara en pleaser, för att den korta stund hen var trevlig mot en främling gjorde världen till en bättre plats… och det slog an något hos mig. Att sluta försöka sluta göra andra nöjda.
När du hör ordet minimalism; tänker du då på estetiken eller den minimalistiska livsstilen? Innan jag påbörjade min resa mot minimalism, innan jag ens tänkte tanken att jag skulle kunna identifiera mig som minimalist, tänkte jag att det innebar att jag bara skulle få äga en skål, en sked, och tre svarta polotröjor.. typ. Men […]
I förra inlägget om minimalism, kapitalism, Dana och Cass pratade jag om hur man kan göra minimalism till en antikapitalistisk handling. Tvärvägra det system som påverkar oss negativt på alla plan, och politiskt uppmuntrar till fascism. Eller ja, det skrev jag kanske inte men det var vad jag menade. Har du inte läst det så […]
Det här är en fråga som jag ställer mig ofta, och det är inte jätteförvånande att svaret är Nej närmast varje gång. Vad menar jag? Jo ett exempel är följande scenario. Jag ska gå och lägga mig och går ut i köket för att hämta ett glas vatten, och möts av att det är disk på diskbänken. Jag frågar mig själv ”Vill Framtids-Emelie ta hand om det här?”
Hur är det att göra sig av med bra att ha saker när man inte är säker på att man kan införskaffa det om man skulle behöva det? Svaret är att det är svårt, ångestladdat, och samtidigt nödvändigt att ifrågasätta allt man ackumulerar under en livstid.
Det är fredagseftermiddag och jag ligger i mörkret och tystnaden, väntar på att ännu ett migränanfall ska klinga av. Småscrollar på nersläckt mobil. Uttråkad. Pokemon Go fungerar inte när jag har migrän eftersom det blinkar för mycket. Funderar. Instagram kan vara lite kämpigt med rörliga zoomande reels i olika tempon.
Funderar på min närvaro i sociala medier, men också min konsumtion av sociala medier.
