Jag läser på DN Debatt:

Barn som växer upp i ”litterära hem” med många böcker och högläsning etablerar bättre nervförbindelser mellan hjärnans språkcentrum och pannloben, än de som mest tittar på skärm. Det är intressant därför att det är i pannloben man har sina exekutiva funktioner för planering. Barn som hör mycket sagor lär sig att fundera över vad som kommer att hända och förstår kontexten bättre.

Det finns en hjärnstruktur i tinningloben (visual word form area) som uppkommer först när barnet lärt sig läsa. Den tränger i viss mån undan andra hjärncentrum.

Frågan är i vad mån digitala medier minskar förmågan att läsa, skriva och slöjda genom att omorganisera hjärnans nätverk.

Hugo Lagercrantz, professor emeritus i barnmedicin, Dagens Nyheter, Debatt

För 200 år sedan skapades en debatt om läsning; att läsa böcker sades vara skadligt för hjärnan – framför allt hos ”det svagare könet”. Stackars unga kvinnor som förgiftade sin stackars lilla kvinnohjärna med läsning. Forskning har visat att det är utvecklande med läsning, och läsning har lett till att människan kunnat göra otroliga framsteg inom en rad olika områden.

Nutidens debatt om skärmar verkar vid första anblicken närma sig densamma som den om läsning, eftersom skärmanvändande också omskapar nervkopplingar i hjärnan. Vi vet ännu inte om det är till det bättre, men vid en första anblick verkar det inte så nej. Vi vuxna kan inte hantera att doomscrolla, hur skulle ett barn kunna hantera det bättre när källkritik och konsekvenstänk inte vuxit klart i pannloben? (Växer det någonsin klart?)

Det finns en rädsla för det nya i varje generation. Varje gammal generation räds att den nya ska vara sämre rustad för framtiden när det är den gamla generationen som snarare bör se över sin/min förmåga att hantera nya idéer och populärkulturella uttryck. Redan de gamla grekerna, så att säga.

Men jag tror inte att oron över skärmars betydelse för hjärnstrukturer har riktigt samma klang som oron över våldsamma tv-spel eller oron över läsningen. Jag tror vi behöver vara bekymrade på riktigt när barn inte kan klippa rakt med en sax. Jag tror vi behöver se över vårt sätt att hantera små barns skärmtid.
Vi behöver våga vara bråkiga föräldrar som ifrågasätter den pedagogiska verksamheten med skärmar på förskolan. Vi behöver likafullt vara närvarande föräldrar och inte hummande scrolla bort middagen. Vi behöver lägga oss på soffan med våra barn och läsa för dem. Eller berätta för dem om något roligt som hänt i våra liv. Våra berättelser kommer vidare genom dem. Våra berättelser får barnens hjärnor att växa, bokstavligt talat. Vårt berättande får samvaron och samspelet att klinga an.

Det som följer kan verka lite som att slå mig för bröstet.

Jag berättade om historia och om myter och religion för mina barn, och jag läste böcker. Jag läste om Gittan, och Pettson, om Jättemyrsloken och Hasselmusen. Jag läste om Madicken, och Lotta, och lite om Emil. Samtidigt som jag uppmuntrar läsning, pyssel och hantverk, så uppmuntrar jag dem att koda och utforska det logiska tänkandet i kod. Det innebär ju ett visst mått av skärmanvändande förstås. Kluvet, det där.

I grunden vill jag lära dem berättandets konst; och hitta formen i skrivandet. Att lära sig skriva är att lära sig läsa, och läsa massor, genom andras ord hittar man sina egna. Jag känner en otrolig tacksamhet över lilla barnets bonusföräldrar som läst och läst för henne, kapitelböcker efter kapitelböcker. Det känns fint att facklan tas vid när jag inte är där, och det brinnande intresset för historier kan fortsätta utan mig.

Men, tänk på de som inte orkar.

Det finns alltid tillfälle att problematisera sina egna råd; hur kan detta tas av den som brister i sin kapacitet som förälder, den som inte orkar eller kan läsa högt för sina barn? Den som får en klump i magen när jag pekar och petar på hummande scroll vid middagen? Naturligtvis tänker jag på dem också. Det är för dem jag inte vill att det från politiskt håll görs beskärningar i kultur och fritidsnämnden. Så att vi kollektivt kan ta hand om varenda unges kognitiva funktioner.

Nåväl. Ingen röd tråd i det här skrivandet idag.

Jag avslutar med en liten bokrapport:

Sist jag skrev om böcker läste jag ’The Passage’, ’Black Skin White Masks’, samt ’The Martian’. Jag har lagt till ’Ett Öga Rött’, och plockat bort The Passage. Imorgon ska jag förbi biblioteket och hämta upp Stephen Kings ’Holly’

Bild: snabbt foto på ett litet rådjur i en röd pulka.