I förra inlägget om minimalism, kapitalism, Dana och Cass pratade jag om hur man kan göra minimalism till en antikapitalistisk handling. Tvärvägra det system som påverkar oss negativt på alla plan, och politiskt uppmuntrar till fascism. Eller ja, det skrev jag kanske inte men det var vad jag menade. Har du inte läst det så […]
Hela vårt samhälle är uppbyggt kring idén att vi ska köpa saker. Telefonen du läser det här på är inte gjord för att hålla, reklam säger att du behöver köpa en ny varje år, och batteritiden går i stå redan efter ett halvår. Modet skiftar otroligt fort, och bara klackarna på skorna talar om för alla om de är nya eller om du är inne på andra eller femte säsongen med dem. Den stora färgen är koboltblå ena året och kalasgrön andra. Vi får absolut inte komma till någon social tillställning i fel färg. Kort sagt, du bombarderas med åsikten att allt du har är fel och gammalt och du behöver köpa nytt nytt nytt.
Sommarens största mediebrus rörde premiärerna av Christopher Nolans Oppenheimer och Greta Gerwigs Barbie. Tidigt förutspåddes det att de skulle krocka och tävla om besökarna, men istället har fans diskuterat i vilken ordning man vill se filmen. Första helgen var det tydligt att besökarna valde att titta på Barbie först.
Det här är en fråga som jag ställer mig ofta, och det är inte jätteförvånande att svaret är Nej närmast varje gång. Vad menar jag? Jo ett exempel är följande scenario. Jag ska gå och lägga mig och går ut i köket för att hämta ett glas vatten, och möts av att det är disk på diskbänken. Jag frågar mig själv ”Vill Framtids-Emelie ta hand om det här?”
Hur är det att göra sig av med bra att ha saker när man inte är säker på att man kan införskaffa det om man skulle behöva det? Svaret är att det är svårt, ångestladdat, och samtidigt nödvändigt att ifrågasätta allt man ackumulerar under en livstid.
Det är fredagseftermiddag och jag ligger i mörkret och tystnaden, väntar på att ännu ett migränanfall ska klinga av. Småscrollar på nersläckt mobil. Uttråkad. Pokemon Go fungerar inte när jag har migrän eftersom det blinkar för mycket. Funderar. Instagram kan vara lite kämpigt med rörliga zoomande reels i olika tempon.
Funderar på min närvaro i sociala medier, men också min konsumtion av sociala medier.
Häromdagen fick jag syn på en auktion på Tradera där någon sålde sitt Raynox-objektiv. Snabb som en örn högg jag och fick det. Underbart. Objektivet i sig känns rustikt och hållbart i metall med trevlig mjuk fokusering. f/2.8 som lägst och f/22 som högst, och en zoomomfång på 60 cm till oändligt. Jag är mycket […]
Jotack, precis hopplöst. Tackar som frågar. Jag har haft ett uppehåll på det mesta för att orka hantera att hela familjen har sommarlov och liknande. Efter danserna i midsommar kroknade orken. Min Ehlers-Danlos verkar komma i ett skov i denna kyliga regnvåta sommar varför jag har haft mycket ont i kroppen också. Rörelse är bra […]
Humlorna trotsade skyfallet och hängde i Vasaparkens vassare del.
