emelie malmgren

jo men nu blev det såhär
skylt med uppmaningen kämpa på
in i bloggen lite text bara

Hur går det med yogan?

Jotack, precis hopplöst. Tackar som frågar.

Jag har haft ett uppehåll på det mesta för att orka hantera att hela familjen har sommarlov och liknande. Efter danserna i midsommar kroknade orken. Min Ehlers-Danlos verkar komma i ett skov i denna kyliga regnvåta sommar varför jag har haft mycket ont i kroppen också. Rörelse är bra men jag har begränsat det hela till att gå lugna promenader med kameran istället för att yoga. Jag hade gärna yogat mer på klipphällar men så var det det där med att planera utflykter i ösregn.

Aja. Det finns bra ursäkter och det finns dåliga ursäkter. Kontentan är att jag inte yogat i den utsträckning jag hade förhoppning att göra. Vissa dagar har jag till och med skyllt på att jag inte har någon matta hemma hos min käraste, och det är nästan ett lågvattenmärke bland dåliga ursäkter.

Jag har dock mediterat och det har varit bra för det allmänna välbefinnandet, tillochmed dagar då jag känner igen mig i mästare Shifus irriterade mässande ”inre friiiid”. Än så länge går meditationen ut på att sitta och räkna tio andetag i taget – så jag är långt ifrån upplysningen.

Nu är det åtta dagar kvar av sommarlovet och nedräkningen är i full gång åt alla håll.
Idag yogade jag tio minuter som en liten mjukstart.

Sen fick jag ta värktabletter.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.