Det är nu kvällen på alla hjärtans dag, barnet sitter med ryggen mot ett element – värmer sig och äter chips. Vi småpratar om livet och grejer, och vi konstaterar att det här med livet och grejer kan vara ganska mysigt. Hennes dag har ägnats åt skridskoåkning och gångertabeller. Till slut blev till och med åttans gångertabell lite mysig.

Min vecka har varit ganska intensiv vilket är varför det inte kommit ut något inlägg tidigare. Det sedvanliga tisdagsinlägget bara.. kom inte.. istället har jag gjort vad jag faktiskt ska göra: plugga. Vi har haft avslutande redovisningar i en kurs om språkvetenskap. Det gick sådär. Jag fick krångel, stress, och hjärnsläpp. Men någon gång ska man väl komma till punkten där man misslyckas med en tenta. Varför inte nu?

Nåväl, det ska jag väl inte gräva ner mig i. Det är inte den här redovisningen jag kommer tänka på när jag skålar i bubbel på min fest över avslutad utbildning. Det värsta som kan hända är att jag behöver göra om den. Redovisningen – inte festen – och det är inte hela världen.

Nästa vecka ska jag skriva hemtenta (även den i språkvetenskap) och därefter startar en kurs om svensk grammatik. Den väljer jag att se på med kärlek.

Hur det går med King-projektet?

Nu känns det som det är dags att bädda ner mig i soffan med en bok såhär på alla hjärtans dag. Just nu läser jag ’salems Lot samt The Institute, båda av Stephen King. Inte de mest romantiska böcker jag läst även om King försöker smyga in några slags romantiska element i båda. Det går väl sådär med det. Att jag läser båda på en gång beror på mediet: när jag är ute och går lyssnar jag på The Institute. När jag är hemma och kan slänga mig på en möbel och bara läsa är det ’salems Lot i bokformat som gäller.

Så nu: mot Maine och Jerusalems Lot.