Jag kom hem från ett seminarie i multimodal textanalys och kände mig så trött i huvudet, men lite rastlös i kroppen. Jag bestämde mig för att utmana mig själv; jag fick bara använda objektivet Domiplan 50mm f/2.8, fotografera svart-vitt, och i stående format. Det är en kombination jag inte ofta ägnar mig åt. Det här är resultatet.
Bara gnäll och inga bilder. Mitt internet är bananas, vilket inte är att säga lite. Någon uppladdningshastighet har jag inte, den ligger nu på löjeväckande 1Mb/s. Hur blev det så? Vad får det för verkningar? Hur frustrerad är jag på en skala 1–10?
Jag kom ut på en promenad. Det var ett välkommet avbrott där jag suttit i flera dagar med näsan i kurslitteraturen för hemtentan i brukstextanalys.
Vad hemtentan handlade om: visuella rim, vektorer, presuppositioner, socialkonstruktivism, och kritisk diskursanalys. Vad hemtentan inte handlade om: jordbrukstext, missbrukstext, lerbrukstext, eller ens armerad betong. Synd.
Länge leve nittiotalet? Nej nu har det brunnit någonstans, en säkring har gått eller kanske har det hela blåst igenom. Nittiotalet? Menar jag perioden – i mitt liv – då musiken slet mellan grunge och techno. När modet uppmuntrade till en ”heroin chic”, en undernärd epok? Då när ekonomin var i botten?
Efter en intensiv inledning på året med många böcker av Stephen King – följt av Castle Rock säsong ett och två – kände jag att jag kanske behövde en liten paus från kungen av skräck. Inte för att det var särskilt skräckinjagande, utan snarare för att jag _inte_ kände att det var särskilt skräckinjagande.
Jag hade en stund över till att gå på upptäcksfärd i en vitsippeskog varför jag tog med mig en vän och gick in i skogen. Vi fann på allt möjligt. Utöver det sedvanliga med pinnar och kottar fann vi ett långt samtal och en massa vitsippor. Här kommer en bildkavalkad.
Jag har vandrat runt med kameran (igen) och hittat och tittat på vårblommor runt Åbackarna. Jag fann en hord scillor, en yrvaken rhododendron, några kämpande krokusar och en frihjulad cykel. En frihjulad cykel? Ja något slags arrangemang var det åtminstone, det kan ju tolkas lite blommigt.
Om jag kliver av bussen en hållplats tidigare kan jag njuta av bruset, av ljuset, av fågelkvittret i Norrköpings parkmiljö. Där får jag en stund att rensa tankarna efter en dag med föreläsningar eller seminarier. Då kan jag lyfta blicken från kurslitteraturen en stund och…
Jag tittar på en YouTuber som går på promenad med gatufotografer i New York, Chicago, etc och frågar dem om de kan avsluta meningen ”I take pictures because…” och jag funderar på frågan.
Varför tar jag så många bilder?
Pi-dagen höll sig solig och sval, och jag tog en promenad med mitt Pentacon 29mm f/2.8 och tittade på Norrköping. Det är inte utrustningen som gör bilderna, men nog hjälper det att snurra på de här gamla objektiven. Manuell fokus kräver sin andningsfrekvens. Fyrkanter och dylikt.