En onsdagseftermiddag tog jag på mina sjavigaste skor och slarvade bort till Brostugans Örtagård för att gräva gropar åt andra. Vi skulle återställa Örtagården till hur den såg ut (någorlunda) innan man inledde bygget av Femöresbron för 9 år sedan.

Sagt och gjort. Jag grävde. Janne planterade nepeta, löjtnantshjärta och lagerhägg.

Det kändes gott att få gräva lite igen, det har jag inte gjort sedan jag flyttade ifrån min trädgård för tre år sedan. Nog kändes det allt i själen att få sätta foten på spaden och trycka till. Jag tog mig förbi min gamla lägenhet för ett tag sedan och såg att de lagt plattor över hela trädgården. Det kändes också i själen.

Naturligtvis hade jag med mig min kamera till Brostugans Örtagård, inte ett steg utan den så att säga, och denna gång med ett Pentacon 50mm f/1.8. Det objektivet har blivit lite av en favorit då dess bokeh har en särskilt distinkt typ. Jag har dock inte gått ut på en liknande utflykt som med Domiplan.

Gullvivor.

Humla i spagat och nepeta.

Studieuppdatering:

Jag har fått resultat från min hemtenta i brukstextanalys och det var ett klockrent VG.
Jag är mycket nöjd och ser fram emot att avsluta den här terminen med god behållning. Vi har en kurs i Språksociologi kvar, där jag och några medstudenter undersöker hur språk och dialekt förändras bland studenter när de flyttar till en ny studieort.

Sommarkurserna i Fornnordisk religion och Feministisk litteratur (från rösträtt till metoo) båda vid Stockholms universitet drar igång nästan samma dag som vårterminen tar slut.

Ingen vila för den illvillige, eller något.

Båda kurserna läser jag parallellt men religionskursen uppgår till en rad föreläsningar under tre veckor – och därefter ska jag skriva på en hemtenta under resten av sommaren. Hur litteraturkursen ser ut vet jag inte just nu, men jag lär ju bli varse om det.

Jag tror nog jag kommer finna tid att gå bort till Brostugans Örtagård och inspektera resultatet av mitt slit även där. Någon glad humla i nepetan, eller den vackra krolliljan.

Allt gott
Emelie