Nu börjar det. 2025
Nu kommer den. Den ofrånkomliga listan över saker jag vill göra mer av 2025 än jag gjorde 2024. Samma lista som jag kommer titta förnekande på den 31:e december.
Nu kommer den. Den ofrånkomliga listan över saker jag vill göra mer av 2025 än jag gjorde 2024. Samma lista som jag kommer titta förnekande på den 31:e december.
Nu rundar vi av, tar helg, eller hur? Jag har förvisso en inläsningsperiod precis framför mig inför tentaperioden i januari. Men vi kan låtsas som det blir en god helg, med julefrid och varma tassar. Vad ska vi göra? Hinka glögg?
Ett liv bär många kapitel i sin hand. I barndomen är nästan varje dag ett nytt kapitel eftersom tidsuppfattningen är kort och tidsrymden i en enda dag är oändlig. Tiden kanske ändå inte sätter ramarna för hur långt ett kapitel kan vara. Kanske en händelse. …
Jag lyssnade precis på en poddradio där de jämförde livet med en dans. Inte vilken dans som helst, det kan vara till din favoritmusik och det kan vara så att du släpper loss fullständigt. En dans går inte ut på att ta slut, en dans går ut på att vara närvarande i rörelsen.
Ett nytt hopp. Jag vässade alla mina pennor häromdagen, det är ganska många pennor, och jag fick skavsår på fingrarna av att vässa dem alla. Här organiserade jag min mailkorg idag, sorterade och rensade tills hela inkorgen var tom. Jag har läst flera böcker, för nöjes skull och en för att det är en kommande … Ett nytt hopp
Solbrända ben med ljusrosa nyläkta ärr efter krasch med kickbike ställer sig i vägen för min blick. Det doftar polkaströssel i luften, och solvarmt hår. En svettig lite glassklibbig hand klappar mig på armen. ”Här mamma.” Jag får en kopp kaffe i min hand.
Så verkar det finnas ett slut även på den här sommaren. Jag har läst om folkhemmet ur olika synvinklar hela dagarna, nu har jag precis lämnat in den sista uppgiften. Hoppas jag.
Vårens studier i historia vid Linköpings universitet gick allt väl, där jag skrev ett arbete om synen på lösdrivare i svensk media under ett avsnitt av historien. Arbetet går att sammanfatta med att synen inte var positiv, snarare avhumaniserande. Jag fann att det inte skiljer sig stort från dagens syn på bristande vandel. Sommarens första … Klockan är ett och allt är väl
Barn som växer upp i ”litterära hem” med många böcker och högläsning etablerar bättre nervförbindelser mellan hjärnans språkcentrum och pannloben, än de som mest tittar på skärm. Det är intressant därför att det är i pannloben man har sina exekutiva funktioner för planering. Barn som hör mycket sagor lär sig att fundera över vad som kommer att hända och förstår kontexten bättre.
Det flöt förbi i flödet på Threads, Bloggfrossa, och det klack till i mig på ett sätt som bara en Madeleinekaka kan frambringa minnen. Den där perioden i mitt liv då jag inte gjorde så mycket annat än lekte med kod och byggde bloggar. Då jag hängde på webForum och snackade webbstandard, xhtml vs html5, och livet och grejer. Perioden är i minnet tonsatt av Red Hot Chili Peppers.
Jamen sen sist har jag börjat läsa på LiU, omplacerat mina kaniner – och gått med i två föreningar vid universitetet: en om foto och en om film, en digital bokcirkel, samt tangoföreningens styrelse. Allt hör ihop. Det ena fick mig att inse att jag inte kan ägna alla mina dagar åt att städa helt … Och bilen går bra?