Snart får jag till mig terminens sista tenta; en om språksociologi. Vi har arbetat med metod och vi har arbetat med en språksociologisk undersökning. Denna avslutande tenta ser jag fram emot, lite, som ett sätt att knyta ihop säcken efter en lång och intensiv och givande termin på SLM men rimligen även ett sätt att avsluta kursen.
En onsdagseftermiddag tog jag på mina sjavigaste skor och slarvade bort till Brostugans Örtagård för att gräva gropar åt andra. Vi skulle återställa Örtagården till hur den såg ut (någorlunda) innan man inledde bygget av Femöresbron för 9 år sedan.
Sagt och gjort. Jag grävde. Janne planterade nepeta, löjtnantshjärta och lagerhägg.
Bara gnäll och inga bilder. Mitt internet är bananas, vilket inte är att säga lite. Någon uppladdningshastighet har jag inte, den ligger nu på löjeväckande 1Mb/s. Hur blev det så? Vad får det för verkningar? Hur frustrerad är jag på en skala 1–10?
Efter en intensiv inledning på året med många böcker av Stephen King – följt av Castle Rock säsong ett och två – kände jag att jag kanske behövde en liten paus från kungen av skräck. Inte för att det var särskilt skräckinjagande, utan snarare för att jag _inte_ kände att det var särskilt skräckinjagande.
Jag hade en stund över till att gå på upptäcksfärd i en vitsippeskog varför jag tog med mig en vän och gick in i skogen. Vi fann på allt möjligt. Utöver det sedvanliga med pinnar och kottar fann vi ett långt samtal och en massa vitsippor. Här kommer en bildkavalkad.
Jag har vandrat runt med kameran (igen) och hittat och tittat på vårblommor runt Åbackarna. Jag fann en hord scillor, en yrvaken rhododendron, några kämpande krokusar och en frihjulad cykel. En frihjulad cykel? Ja något slags arrangemang var det åtminstone, det kan ju tolkas lite blommigt.
Om jag kliver av bussen en hållplats tidigare kan jag njuta av bruset, av ljuset, av fågelkvittret i Norrköpings parkmiljö. Där får jag en stund att rensa tankarna efter en dag med föreläsningar eller seminarier. Då kan jag lyfta blicken från kurslitteraturen en stund och…
Pi-dagen höll sig solig och sval, och jag tog en promenad med mitt Pentacon 29mm f/2.8 och tittade på Norrköping. Det är inte utrustningen som gör bilderna, men nog hjälper det att snurra på de här gamla objektiven. Manuell fokus kräver sin andningsfrekvens. Fyrkanter och dylikt.
Det är nu kvällen på alla hjärtans dag, barnet sitter med ryggen mot ett element – värmer sig och äter chips. Vi småpratar om livet och grejer, och vi konstaterar att det här med livet och grejer kan vara ganska mysigt. Hennes dag har ägnats åt skridskoåkning och gångertabeller. Till slut blev till och med åttans gångertabell lite mysig.
Nu kommer den. Den ofrånkomliga listan över saker jag vill göra mer av 2025 än jag gjorde 2024. Samma lista som jag kommer titta förnekande på den 31:e december.