Någon i min närhet frågade mig om jag kunde lära honom hur man yogar, då jag hållit på med det ett drygt decennium och kan något mer än kattskit i ämnet. Det sporrar mig till att själv vilja utvecklas som utövare.

För att bli bättre på något så behöver man tydligen öva på det, vilket är lite störigt men jag får väl jobba med inställningen till det hela. Någon i min närhet påminde mig om att om man gör något 100 timmar blir man bättre på det än 95% av alla andra som utövar det. Jag är inte säker på forskningen kring det hela men det står säkert på internet så det är säkert sant. 100 timmar är bara 18 minuter om dagen i ett år och det är nästan ingenting om man slår ut det på vad man får tillbaka.

Träning i sig är en del av min identitet varför det inte är ett långt steg för mig att lägga till att yoga är något jag gör varje dag. Eller åtminstone så mycket att det känns som varje dag. Så.. ”några fler gånger i veckan” än nuvarande ”några gånger i veckan”.

Det inneboende kaxet som uppstår när jag bemästrar en ny position är också en stark motivator.

Upplägget som hittills vuxit fram är att jag yogar en stund efter morgonkaffet; innan dagen drar igång med uppgifter och hantering av vardagen. Det har varit väldigt skönt att sätta mig ner på mattan och lyssna in på kroppen, känna in sinnet, och andas. Det finns såklart många fördelar med att peta in någon form av träning i sitt liv, så även yoga. Jag känner mig mjukare och starkare. Mer tillfreds.

Men mest känner jag ett litet inneboende kax över att jag bemästrar nya förmågor.