Jag kom hem från ett seminarie i multimodal textanalys och kände mig så trött i huvudet, men lite rastlös i kroppen. Jag bestämde mig för att utmana mig själv; jag fick bara använda objektivet Domiplan 50mm f/2.8, fotografera svart-vitt, och i stående format. Det är en kombination jag inte ofta ägnar mig åt. Det här är resultatet.
Jag tittar på en YouTuber som går på promenad med gatufotografer i New York, Chicago, etc och frågar dem om de kan avsluta meningen ”I take pictures because…” och jag funderar på frågan.
Varför tar jag så många bilder?
Pi-dagen höll sig solig och sval, och jag tog en promenad med mitt Pentacon 29mm f/2.8 och tittade på Norrköping. Det är inte utrustningen som gör bilderna, men nog hjälper det att snurra på de här gamla objektiven. Manuell fokus kräver sin andningsfrekvens. Fyrkanter och dylikt.
För några månader sedan lyssnade jag på en podd om en mamma som – i sken av Münchausen by proxy – gav sitt barn insulin för att få likes och sympatier på sociala medier. Någonstans där blev jag så less på att lyssna på poddar om människor som beter sig helt vansinnigt åt varandra.
Okej, det började en gång för länge sedan, närmare bestämt för fem år sedan då Jani och jag bestämde oss för att vi dels behövde ett projekt och dels behövde se en hel del film. Men hur skulle vi välja? Jag kunde rekommedera saker jag sett, och han likaså, men hur kunde vi ta till oss saker ingen av oss sett?
Barnet betraktade mig och mitt kodande en lång stund. Sen sa hon ”Du ser både arg och glad ut”. Jag skrattade till och lutade mig närmare henne för att viska…
I dagarna fyller min mellersta tjugo år, och det gör även mitt bloggande i bloggverktyg. Kanske inte exakt i samma dagar, men samma år åtminstone. Själva bloggandet har jag inte alltid drivit på den här domänen, som ni säkert observerat. Att byta till den här domänen blev en ”etch-a-sketch” av allt jag gjort på webben.
I hela mitt liv har jag velat skriva. Ni vet, sådär svårt och yvigt som Baudelaire och Brontë men samtidigt sparsmakat som Fridegård, eller kaotiskt långa texter som King. Finslipade texter med grammatiska krumbukter, oxfordkommatering, och tankesprång. Jag har alltid velat skriva därför att jag snabbt insåg att det fanns en punkt i livet, detta stormande liv, där jag faktiskt kunde ana att jag kunde briljera.
Magnus Örje arbetar som personlig tränare på STC Scandinavian Training Center i Norrköping, Linköping, och Katrineholm. Jag hjälper honom med hans webbplats för att han ska kunna nå ut till fler klienter. Det är ett alltid en balans att få till en design som fungerar för målgruppen, som i sig är ganska bred, men framför … En tillpiffning av PT Magnus Örjes webbplats
Vad är en blogg, som verktyg och forum? Är bloggen är ett socialt eller ett litterärt medie, vilken påverkan har troll på våra medievanor, och vilken roll tar sociala medier i förhållande till bloggen?
Är bloggen död?
Det här är en essä skriven för Litteraturvetenskap och medier, Media Literacy, given vid Linköpings universitet.