För en handfull likes på Instagram – eller – Ett år med Stephen King

För några månader sedan lyssnade jag på en podd om en mamma som – i sken av Münchausen by proxy – gav sitt barn insulin för att få likes och sympatier på sociala medier. Någonstans där blev jag så less på att lyssna på poddar om människor som beter sig helt vansinnigt åt varandra. Less på hela vår samtid där människor tydligen tycker det är helt rimligt att bete sig vansinnigt åt varandra. Less på några hjärtemojis på instagram. Jag vände mig till böcker – igen – och försjönk i det påhittade varandet. Så kom nyår, och jag läste några böcker av Stephen King, och fann att det kunde ju vara en ordentlig verklighetsflykt att sätta upp ett campingläger i en fiktiv del av Maine. Bara ägna mig åt de horribla fantasierna hopkokade av Stephen King under ett år. Jag beräknade att det skulle ta ungefär ett år att beta av hans skönlitterära verk och novellsamlingar. När jag räknade igenom dem såg jag att det var 74 stycken.

Ingången i året med Stephen King

Jag läste Misery redan i november, strax efter podden med det olycksaliga barnet, därför kommer jag inte läsa den igen. Jag räknar inte med den på StoryGraph (där jag nördigt sammanställer mitt läsande), men väl i det kalkylark jag upprättat för samma ändamål (där jag ännu nördigare sammanställer mitt läsande).

Nu (den sjunde januari, när jag skriver detta) har jag läst Christine, Rita Hayworth and the Shawshank Redemption, The Green Mile, Carrie, Firestarter, och en god bit in på The Dead Zone. Jag funderar med visst allvar om jag skulle bokblogga om mina läsupplevelser i Maine. Jag vet ju att jag inte gör det för en handfull likes på Instagram.

När jag sammanställde en lista om vilka verk jag kommer läsa: 1. De utgivna i hans namn, varför Bachman-verken får jag kanske återkomma till i ett senare skede. 2. De samlingar som står listade på Wikipedia. 3. Inte återpubliceringar av tex The Stand, utan endast en version av den.
På Wikipedia fann jag också en listning av hur många sidor han skrivit: 36084.

Trettiosextusen åttiofyra.

Detta får bli min nedräkning. Det mätbara. Att läsa hur många böcker det är – 74 – är en för långsam nedräkning. Om jag läser 100 sidor om dagen kommer jag klara det med bravur innan året är slut, och med mitt lästempo är det inga problem.

Jag har 33795 kvar.

Om inte den gode Stephen King bestämmer sig för att publicera ännu en bok under 2025.

Vilket han med all säkerhet kommer att göra.

Jag bränner den bron när jag kommer fram till den.

Men varför?

Ptja, varför inte? Nej men det finns många anledningar varför. Jag lyssnar vanligtvis på väldigt mycket podcasts, men som sagt, senaste tiden har jag blivit ledsen av samtiden. Det är dock ett nöje för mig att lyssna på något, och jag blir bara generad om jag lyssnar på feelgood, för att inte tala om romance. Jag kommer läsa språkvetenskap det här året, och behöver något lite mer lättsamt som en palettrengöring mellan studielitteraturen. Lättsamt är här ett ord för språket, inte ämnet. Stephen King skriver med ett alldeles lagom komplicerat språk, och alla porträtten han målar upp är inte irriterande på något vis. Lättlyssnat.

En del böcker verkar jag inte få tag på i ljudboksversion, åtminstone inte via BookBeat (som är min källa för närvarande), men det finns bibliotek. I drygaste fall om årslutet närmar sig och jag fortfarande inte fått tag på något får jag väl vända mig till en bokhandel.

Anyhoot. TL;DR : Jag tänker läsa väldigt mycket Stephen King. Jag funderade på om jag skulle blogga om det, men har nu bestämt mig och jag tänker blogga om det.

Häng med vetja.
/Emelie

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.