Jag tittar på en YouTuber som går på promenad med gatufotografer i New York, Chicago, etc och frågar dem om de kan avsluta meningen ”I take pictures because…” och jag funderar på frågan. Varför tar jag så många bilder?

Det korta svaret är för att jag måste.

Speciellt nu när det börjar bli vår.

Det är som det kliar i kroppen om jag inte får komma ut och ta bilder av omvärlden. Det är väldigt zen för mig att fotografera, sedan sortera, och redigera bilder. Syftet med mina bilder är inte att de ska vara perfekta. Syftet sitter i handen tillsammans med kameran. Det sitter i huvudet när jag går runt och betraktar omvärlden genom linsen. Syftet sitter inuti. Det sitter inte på Instagram eller ens här på min så kallade fotoblogg.

Så varför fotograferar jag inte mer? Borde jag inte jobba med det?

Absolut inte. Jag tror inte man måste kapitalisera alla intressen. Jag tror det drar ur precis det mått av själslig tillfredsställelse man skulle kunna få ut av vad det nu än är. Okej, det lät hårt, men det är en vanlig fråga när intressen och hobbies kommer upp. Borde jag inte jobba med det? Borde jag inte sälja fler alster? Inte borde väl jag? Borde jag inte? Absolut inte. Jag har jobbat som fotograf, plåtat bröllop och event, men det är inte samma sak som att upptäcka sin tillvaro genom en lins.

Men jag borde helt klart fotografera mer. Det lovade jag väl i och för sig mig själv vid nyår att jag skulle göra mer i år. Det tog några månader tills ljuset kom tillbaka.

Den här bildserien fotograferades den 11 mars i Folkparkens lekpark, Norrköping, och redigerades för att ge en analog känsla. ”I take pictures because I have to.”

Tar du bilder?

Varför?