Mitt yngsta barn kom och satte sig bredvid mig när jag arbetade med några av webbplatserna jag är admin för. Hon tittade på vad jag gjorde och sen tittade hon på mig. Länge. Sen sa hon ”Du ser både arg och glad ut”. Jag skrattade till och lutade mig närmare henne för att viska ”Det här är mitt specialintresse”.
Jag tänkte på det hela när jag satt och kodade dagen efter. Det är verkligen en hårfin gräns mellan frustration och inre frid för mig att arbeta med kod och webbplatser. Bygga internet. Det får mig att tänka på X-Men : First Class där Magneto får hjälp av Charles för att hitta sin punkt i sinnet som får honom att kontrollera sin superkraft och bända satelliter. Rage and Serenity. Nu flyttar jag inte satelliter men… det känns som en superkraft.
Jag inser ju mer jag tänker på detta desto fler sådana speciella intressen nära sinnesfrid har jag, som att hantverka med textil, fotografera, skriva noveller med mera. Men ingen är nog så frustrationsbaserad som kodande. Den kräver sin playlist, så att säga. Och det kanske finns en glidande skala eller ett spektra över vilken sorts intresse man arbetar med för stunden och vilken nivå av frustration/sinnesfrid man uppnår. Fotografera kanske ligger längre ut i sinnesfridsspektrat än frustrationsspektrat. Webbutveckling drar iväg åt andra hållet, ut i andra spektraformer. Nördar med storhetsvansinne.
Men jag har inte gett upp än. Det är fortfarande bland det roligaste som finns.
Har du något som tar dig till den platsen; punkten mellan frustration och sinnesfrid? Rage and serenity?