Jag såg en Short på YouTube där en person sa ”Säg att du är minimalist utan att säga att du är minimalist.” och jag skrattade till, för det är osannolikt att en person är minimalist utan att på något vis få in det i varje liten konversation. En tanke jag har i mitt bakhuvud ständigt för att inte ”bli den sortens minimalist”.

Klassperspektivet, socioekonomiska faktorer, och minimalism

Jag tror det har med känslan av att vara bättre än andra som kan uppstå av att bli minimalist. ”Den sortens minimalist…” Den med en fnysande fördom om de som inte gör aktiva val kring varenda pinal. Klassperspektivet pekar med hela handen i den här tanken. Det är okej att göra sig av med saker om man har möjlighet att ersätta allt utan ångest. Att det är okej att ha en massa dyra saker om man har haft råd att köpa dem, inte på avbetalning utan rakt av. Att det är okej att ha en massa kläder om du har stora gå in garderober, men det fnys och fnorkas om det när du lägger samma mängd på dina möbler. Att det är okej att ha ett avskalat hem när möblerna kostar tiotusentals kronor, men inte att det är okej att ha ett avskalat hem när möblerna kostar en femtiolapp.

Om man inte har råd att köpa något nytt blir varje ting en stor sak. Det blir en emotionell anknytning till var sak, till den milda grad att allt behöver ligga överst för att få ha sin rätta plats. Inget har längre sin rätta plats, och ens tillvaro skapar stress utöver den ekonomiska stressen att leva med mindre. Tanken att göra sig av med sina saker skapar panik.

”Den sortens minimalist…”

”Säg att du är minimalist utan att säga att du är minimalist.” sa hen.

För den här personen var det ekot i hens hem som avslöjade att hen var minimalist. Stoltheten i hens ansikte när hen pekade ut detta. Se, hör, det är så tomt i mitt hem att det ekar! Ett eko likställs med något att sträva efter. Ett eko. Ett eko.

Jag är inte den sortens minimalist som behöver få in det så markant i varje konversation att jag tillochmed eftersträvar ett eko till min röst. Det räcker emellertid för mig att jag hör hur jag pustar ut av inre frid när jag kommer hem. Det är något andra kan få höra om.