Estetik eller livsstil? – En rant om minimalism

När du hör ordet minimalism; tänker du då på estetik eller livsstil?

Innan jag påbörjade min resa mot minimalism. Innan jag ens tänkte tanken att jag skulle kunna identifiera mig som minimalist. Då tänkte jag att det innebar att jag bara skulle få äga en skål, en sked, och tre svarta polotröjor.. typ. Men ju djupare jag befinner mig i resan mot minimalism inser jag att det mer handlar om en livsstil för mig och inte en estetik. Att det är något helt rimligt att ha få men visuellt starka komponenter.

Det går fantastiskt bra att kombinera en minimalistisk livsstil med en maximalistisk estetik – och vice versa. Problemet för mig var när jag försökte mig på en fullskalig maximalism på alla plan. Då blev jag överväldigad och utmattad av antalet saker. Jag fick till slut resignera och börja fundera på vad som är viktigt för mig. Rimliga kortisolnivåer eller sjutton slevar.

Perspektiv på samlarproblematik

Det som fick mig att ta klivet var när en person i min närhet, som lever med en uttalad samlarproblematik, utbrast att jag har väldigt många saker. Det var först då jag insåg att jag kanske skulle kritiskt granska antalet. Jag behövde fundera på om varje sak verkligen ”spark joy”, om jag använder den frekvent, eller om jag skulle köpa den om jag inte hade den. Nu kan inte allt göra det. Men om jag skulle leva i ett område med björn kanske inte björnspray ”spark joy” eller används frekvent (hoppas jag). Nog sjutton skulle jag köpa nytt om den tog slut.

Den här månadens nedskrivande av tankar om minimalism och essentialism får mig att undra. Är epitetet essentialism är för alla som tillskriver sig den maximalistiska estetiken och inte vill förväxlas med den minimalistiska estetiken. Jag var alldeles nyss där. Jag kände väldigt starkt för att säga att jag är på en resa. En resa mot minimalism där målet inte var den minimalistiska estetiken. Inte att jag är på en minimalistisk resa.

Är jag minimalist nu?

För mig är det essentiellt att ha många fler tallrikar än vad jag har familjemedlemmar, då jag gärna bjuder stora sällskap på middag. Estetiskt är det trevligare att bjuda på middag på porslin än papper.
Det är essentiellt för min familj att ha tillgång till många filtar då lägenheten är sval och vi är frusna. Men det är inte essentiellt att ha många böcker då vi lånar vad vi vill läsa. Det är essentiellt att ha flera datorer då vi arbetar med dem på olika håll i lägenheten. Men det är inte essentiellt att ha fler tv-apparater än en, då det är knappt vi använder den enda. Är det en estetik eller livsstil?

Vad som är viktigt för en är upp till var och en. För mig var det det där med lägre kortisolnivåer och mycket porslin.

2 Trackbacks and Pingbacks


    Warning: call_user_func() expects parameter 1 to be a valid callback, function 'blankslate_custom_pings' not found or invalid function name in /var/www/emeliemalmgren.se/public_html/wp-includes/class-walker-comment.php on line 183

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.