När jag var barn älskade jag det lilla biblioteket i skolan, men jag minns inte att det uppmuntrades att låna hem böcker utan bara en uppmuntran att läsa i klassrummet. Även om bokbussen krånglade ut sig på landsvägarna till den lilla kyrkskolan vågade jag inte låna något från bokbussen. Den stora triumfen kom alltså när jag började sjunde klass i det lilla samhället någon mil norr om mitt hem, och jag insåg att matsalen låg i samma byggnad som biblioteket (och biografen). Jag kunde smita in där och låna med mig allt möjligt. Jag slukade böcker och bibliotekarierna kuttrade förtjust när jag släpade med mig böcker hem på fredagarna och tillbaka på måndagarna.

Viktigt och viktigt

Det finns många fördelar med att läsa en bok, speciellt en skönlitterär sådan. Du är inte produktiv och medan du läser får din hjärna fabulera vilt kring berättelsen. Din empati växer av att ta in andras upplevelser, och ditt ordförråd blir större. Det är få visuella nycklar varför det stimulerar fritt tänkande. Jag tror att det i dagens samhälle är extra viktigt att ta ett kliv bort från duktighetshetsen, inte vara så himla överduktig. Det finns alldeles för många som sitter fastsmetade i kaklet av denna stress. Att ta in en bok är att koppla bort detta. Det är helt rimligt att ägna tid åt att ligga på soffan, bläddra i tunna ark av döda träd och fantisera vilt. Eller lyssna på en ljudbok, eller läsa på platta, eller hur man helst intar en god bok. Helst med en påse godis också. Hjärnan gillar socker när den arbetar.

Arv

Lustfyllt läsande är något jag alltid önskat att det skulle gå i arv till mina barn. Våra favoritfredagar är då vi går till biblioteket innan vi går till godisbutiken, och får med oss gott för många sinnen. Att lära sig att gå och läsa är egentligen inte svårare än att lära sig att gå och titta på mobilen samtidigt. Vi har väl ändå perifert seende. Jag har många bilder på mina barn som ivrigt rivit fram böcker ur bokpåsen och slängt sig i butikssoffor eller på parkbänkar på vägen hem när läslusten blivit för övermannande.

Kommer vi till ett extra fnissigt stycke är det givet att läsa det högt för varandra, fördelaktligen utan någon som helst kontext.

Periodisk bokfasta och extra lättsmälta böcker

Hjärntrötthet gör det lite utmanande att läsa med samma slukande frenesi som i mitt tonår, men jag har hittat en väg nu där jag varvar lätt och tung litteratur. Just nu läser jag ’The Martian’ av Andy Weir där en botaniker/maskiningenjör står inför en rad problem och löser dem¹. På Mars. Detta läser jag i en parallellslalom med ’The Passage’ av Justin Cronin som i sin tur handlar om en vampyrapokalyps, tänk True Blood möter The Last of Us. Ett jäkla härj och framförallt tempo i båda böckerna.

Både Weir och Cronin går mer eller mindre lätt att plöja igenom varför jag ibland plockar upp den betydligt mer tungrodda ’Black skin White masks’ av Frantz Fanon; den behandlar och angriper den postkoloniala synen på människor och rasism ur ett filosofiskt och psykoanalytiskt perspektiv. Boken skrevs innan medborgarrättsrörelsen fick genomslagskraft och den är minst sagt.. Något annat.

Ja, jag motsäger mig själv en smula när jag menar att det är viktigt att läsa skönlitterärt och själv inte gör det 100%, men jag vill peka på att det handlar om varför man läser det. Jag läser Fanon för att jag vill bli en mer empatisk person.. och jag läser Weir för att jag vill fnissa åt nördiga ordvitsar i rymden.

---

1. Jag kommer skicka den här boken till pappa sen, jag tror han kommer gilla den. ↩︎