Film »

Om mina filmrecensioner. Jag tycker väldigt mycket om att titta på film och analysera dem, speciellt utifrån frågor om presentation och representation, alltså feministiska analysmetoder. De filmrecensioner jag gör bär spår av detta. Filmrecensionerna tittar även på foto, manus, ljud, skådespelarprestationer, och ämne. Ofta tittar jag på om gamla filmer har hållit för tidens tand.

Betygsskala i mina filmrecensioner

För att en film ska föräras med 1 i betyg krävs att filmen inte når upp till någon standard alls i fråga om foto, ljud, manus, skådespelarprestationer, eller intresseväckande ämne. Jag skulle hellre stänga av den.

För att en film ska nå 2 i betyg krävs det att filmen åtminstone når upp till någon slags standard i fråga om foto, ljud, manus, skådespelarprestationer, eller intresseväckande ämne. Men når inte riktigt ända fram. Det kan vara tex att ljudet är undermåligt men fotot är fantastiskt. Att manus är spännande men skådespelarna tafflar bort det etcetera.

Här landar också filmer som inte riktigt klarar representationen, men som i övriga fall skulle kunna nå högre upp på skalan. Om det förekommer kvinnor i filmen skulle de ju faktiskt kunna prata med varandra. Jag har inte varit i en situation i livet där kvinnor inte pratat med varandra. Ribban är otroligt låg för att klara. Spotlight klarar Bechdel-Wallace testet tex genom att en intervjuperson ber om ett glas vatten och reportern svarar ja på det.

För att en film ska nå 3 i betyg krävs att föregående betygs uppnås med god marginal, men har lite att jobba på som audio-visuell upplevelse. Jag tittar också på filmerna utifrån analysmetoder som Mako Mori, Tauriel, Willis, och Sexy Lamp. Summan av inkluderingen avgör om filmen kan nå ett högre betyg.

För att en film ska nå 4 i betyg vill jag se att den uppnår föregående betygsnivå med bravur, och har tex ett imponerande foto, skådespelarprestationer utöver det vanliga, och en känsla av att det här är bland det bästa jag sett. Jag kommer rekommendera den här filmen till alla jag känner. Exempel på detta är Joker, som med sitt foto och skådespelarprestationer imponerade på alla vis men som faller på andra grunder.

För att en film ska nå 5 och därmed högsta betyg vill jag se att den uppnår föregående betygsnivå med sådan excellens att det inte är någon tvekan om att det är en exceptionell film. Allt sitter. Foto, musik, manus, skådespeleri, representation etcetera är on point. Det behöver inte vara filmer som jag vill se om och om igen, men som spelar roll i filmhistorien genom sin blotta närvaro. Därmed inte sagt att alla dess uppföljare får samma betyg.

Jag har några få femmor på min lista, däribland Jurassic Park, som kan vara livets bästa filmer.
Jurassic Park, en femma? Skojar hon? Nej jag gör inte det. Se den.