I mina studier har jag fått ynnesten att fördjupa mig i August Strindbergs Fröken Julie, och det har jag verkligen hängett mig åt på alla sätt och vis. Här följer en analys av pjäsen samt en komparation av tre adaptioner jag sett av sagda pjäs. Den här recensionen innehåller spoilers eftersom den innehåller en utökad analys och tolkning.

Lika bra att vi raskar på.

Analys av pjäsen

Intrig i Fröken Julie

Julie kommer in i köket på midsommarafton efter att i allmogen dansat med betjänten Jean. Hon uppskattar hans dans och vill ha mer. Hon lockar honom skälmskt att dansa mer trots konventionen att inte uppmärksamma en kavaljer. Köksan Kristin, förlovad med Jean, tycker det är opassande. Hon tycker Jean larvar sig. Kristin har arbetat i köket hela dagen och går och lägger sig och sover hårt. Jean är sliten mellan de två kvinnorna. Men han blir lite sugen på att förföra fröken Julie när hon så opassande bjuder in till det. Pjäsen antyder att de har sex i ett tillfälle där de gömmer sig undan ortsfolket. Inte i texten men i dramatiseringar. I den version jag läst kommer ortsfolket in i köket och dansar och sjunger.

Jean och Julie kommer tillbaka till köket i akt fyra. Han vacklar och tjusar, hon får ångest och vill fly. Jean lovar att de kan åka till sjön Como och plocka apelsiner, trots att det regnar, och de kan starta ett hotell tillsammans. Julie vill kanske resa men hon vet inte.

Kristin kommer på Jean när Julie packar för resan, och Jean vacklar igen. När Kristin går för att göra sig iordning för körkan kommer Jean och Julie överens om att Jean – likt en hypnotisör – ska befalla Julie att avsluta sitt liv i logen. Greven kommer tillbaka (från någonstans) och ringer efter kaffe. Jean tvivlar på sin roll som man, betjänt, människa, och egen. Julie väntar på att hon ska få order att döda sig själv. Klockan ringer, Jean vacklar. Julie går iväg när han säger ”Gå”.

Huvudpersonerna och språket

De vi möter direkt i dramat är Kristin, köksan, därefter betjänten Jean, och sist fröken Julie. De mer perifera karaktärerna som inte står i någon närmare beskrivning är byns invånare, några andra anställda vid slottet, samt greven. Språket berättar en del om karaktärernas sociala utveckling, och anpassning. Julie och Jean pratar gärna franska med varandra, som försök att imponera på den andre genom sitt savoir vivre. Eftersom franskan inte är högre än enkel konversationsfranska faller försöken ganska platt, vilket båda inser. Kristin talar ett mer ålderdomligt och dialektalt språk.

Vem är fröken Julie?

Fröken Julie är passionerad och obstinat i sitt sätt, något bortskämd, och hennes namn betyder ungdomlig och livlig. I en monolog beskriver hon sig som halv-man och halv-kvinna. Om att vara uppfostrad att kunna saker som en man. Hon uttrycker ett förakt för det egna könet, förakt för sin fars fria uppfostran, och för sin far själv. Strindberg skriver Julie i dramat som mentalt och emotionellt omogen. Som person är Julies karaktär platt och stereotypisk, hon är den arga manshaterskan som inte kan ha någon personutveckling.

Vem är Jean?

Betjänten Jean är Julies motpart. Vi kan fråga oss om det är han som är antagonisten eller om det är klassamhället, könsstriden, och kristendomen som är antagonister i dramat. Jean är van vid att ljuga, och van vid att kunna få människor dit han vill. Den här midsommaraftonen är han djärv och törs testa sina gester på den unga fröken. Till sin besvikelse lyckas han. Vad det gäller hans namn låter jag mig vara övertygad att han en gång i statarhemmet hette Johan. Att den ändrade stavningen, och uttalet kom till i Schweiz. Johan/Jean härstammar från Johannes och skriften som ska predikas på söndagen handlar om Johannes döparens halshuggning.

Vem är Kristin?

Namnet Kristin bär har en religiös koppling och hon står för den protestantiska rösten i pjäsen. Hon uppbär en större känsla för vad som är lämpligt, en moralisk röst, är kvick i tanken men dömer hårt. Kristin är den goda hustrun, den goda arbetaren, den stränga modern när de andra springer runt som barn och stökar ner. Kristins madonnaliknande person utvecklas inte.

Symbolik

I klassisk konsthistoria har hunden ett symbolvärde för den trogna hustrun, huslighet och fridfullt äktenskap. Strindberg skriver i det här dramat hur Julie först vill skjuta sin hund för att den varit otrogen med skogvaktarens mops för att senare koka fosterfördrivningsgift åt hunden. I en adaption ger hon bort hunden till Kristin. Vi kan således beakta att hunden – symbolen för trofasthet – enligt fröken Julie varit otrogen och därför måste dö eller åtminstone lida en förgiftning för sitt dåd. Det är inte hunden Strindberg skriver om.

Den fängslade fågeln som blir nackad bär en symbolik ifråga om frihet. Konsten använder fåglar som symboler för makt och skönhet. När Jean halshugger grönsiskan är det Julies egen makt som han ifrågasätter – vilket Julie pratar om i sin efterföljande monolog. Jean berättar om en dröm om att klättra upp till hökens bo och rova nästet på sitt guldägg. I dramat är det precis vad han gör. Men när han väl står där lite tafatt med guldägget i famnen vet han inte just vad han ska göra med det, och kastar det istället i marken tills det spricker och förlorar allt värde.

Blodets makt

Julie pratar om att hon inte är rädd för att se blod bara för att hon är kvinna. I en adaption smetar hon blodet själv, i en annan smetar Jean det i hennes ansikte. I den svenska adaptionen smetar Julie inte alls blod i sitt ansikte. Blodet i ansiktet och de kristna förtecknen i dramat kan tolkas som offer och dödsrit. Men symbolvärdet av att Julie har mens och det menstruella blodets kopplingar till häxriter och konventionella fördomar – framförallt i sin samtid – såväl som giftkokandet kan koppla symboliken till det ockulta.

Växternas kraft

Plockandet av blommor på midsommarafton sägs förutspå drömmar om ens tillkommande. I ett dialogbyte vill fröken ut i parken med Jean och plocka syrener.

”Vi ska sova på nio midsommarsblomster i natt, så bli vi sanndrömmade! fröken!”

Detta efter de båda pratat om sina drömmar där hans dröm kan vi tolka som den klassresa han vill göra, där han vill se höken på ryggen. Julies dröm är mer svårtolkad om man inte har fördomen att kvinnor blir sämre av att frivilligt ha sexuell samvaro. Om man har den fördomen är tolkningen lättare att dra till att både Julie och Jean verkligen drömde sanndrömmar. Han fick se höken på ryggen, och hon fick sjunka ner under jorden.

Blommorna i sig kan vara en symbolik för glädje, romantik och ungdom; i grekisk tradition var det Afrodites symbolblomma. I svensk folktro ansågs syrener stå för skydd och renhet. Vi kan således tolka det som fröken Julie bad om skydd och renhet i festligheten. Men detta blev avbrutet av att Jean fick något i ögat. I scenen där Julie står mellan Jeans ben och plockar skräp ur hans öga ökar den sexuella spänningen mellan dem och han darrar.

Enriset på golvet har en historisk parallell; man strödde enris på vägarna där det skulle gå begravningståg. Men enris använde man också vid festligheter som bröllop och jul med skillnaden att man då band kransar utav kvistar. Enriset slängde man inte på golvet som i dramat. Vid likvakor strödde folk enris på golvet för att dölja likdoften.

Omgivningen

Rummet är ett rymligt kök med kastruller på väggarna, och i Kristins pantomim får vi ta del av hur hon handhar ett kök. Vad det gäller miljön umgås vi i det sena artonhundratalets klassamhälle. Fröken Julie är grevens dotter och uppfostras till att bli en fritänkande grevinna.

Detta provocerar tjänstefolket och samhället runt slottet. De tisslar och skrattar åt fröken, när hon dansar med skogvaktaren och betjänten. Ett statarbarn kan klättra uppåt i samhällsstegen men en grevinna kan bara falla. Världen i pjäsen är köket; husets hjärta eller arbetarklassens territorium, både bildligt, symboliskt, och metaforiskt. När fröken Julie inträder köket förlorar hon alltmer sin status. Jeans tilltal förändrar sig ju längre in på småtimmarna pjäsen utspelar sig.

Tiden blir med andra ord en del av rummet lika mycket som fröken själv. Vi får med detta grepp inte se hur det går till när Jean och Julie till slut passerar anständighetens gränser. I texten får vi det till oss i former av antydningar. På film från det mer implicita tilltufsade uttrycket i Keve Hjelms dramatisering från Löfstad slott, 1969, till det explicita i Liv Ullmanns tolkning på Irland, 2014. Som naturalistiska sorgespel fungerar båda väl. Realismen får vi ta på med en något bekymrad min och sädeskladdiga händer.

Jag märker att det här inlägget drar iväg lite i längd. Men häng i här. Nu tar vi oss an…

Fem feministiska analysmetoder

Jag använder de fem analysmetoderna på pjäsen, inte på adaptionerna nedan eftersom de håller sig ganska troget Strindberg och det finns ingen anledning att göra om proceduren fyra gånger med samma resultat.

Bechdel-Wallace

Finns det två namngivna kvinnor? Ja, fröken Julie och Kristin. Pratar de med varandra? Ja. Om något annat än en man? Ja, men oftast handlar det om en man.

Mako Mori

Finns det en kvinna som har en egen story som inte drivs av en mans? Ja, här får jag säga Kristin. Frökens story handlar mer och mer om Jean. Men det är relativt, Kristin styrs av greven och gud. I Strindbergs världsbygge är båda män.

Willis

Kan man göra en gender swap utan att storyn bryter ihop? Nej

Tauriel

Finns det en kvinna som är väldigt bra på sitt jobb? Ja, Kristin

Sexy Lamp

Kan man byta ut någon kvinna mot en sexig lampa utan att storyn bryter ihop? Storyn är centrerad kring Jean och hans reaktioner, Julie skulle förmodligen inte gå att byta ut mot en lampa. Men Kristin är det mer osäkert med. En djupt religiös lampa.

Av dessa tester får jag nog säga att Strindberg klarar de flesta feministiska tester jag tillgår nu. Det var som fan.

Tolkning av Fröken Julie

Om vi tittar på Fröken Julie ur ett perspektiv av marxistisk litteraturteori ser vi på klass som en maktobalans. Strindberg hävdar på sätt och vis att den fallna kvinnan hamnar i en egen klass på grund av sitt felande och sitt kön. Mannen i parten sjunker inte alls utan snarare stiger. Marx menar att ”klass är ett relativt begrepp. Klasstillhörighet betyder bara någonting i relation till andra människors positioner i samhället”. Vilket i dynamiken mellan Julie och Jean blir en fråga om nomenklatur.

Fröken Julie säger i en replik (blygt, sant kvinnligt) Ni! – Säg du! Mellan oss finns inga skrankor mer! – Säg du!

Att Fröken själv poängterar den här förändringen. Nyckelordet i det hela är ”mer”, när hon så sent som tidigare under dagen velat skjuta sin hund. I Miss Julie (2014) kokar Kathleen och Julie det gift så hunden blir sjuk. Tydligen ska de fördriva foster med hjälp av giftet. I den versionen ger Miss Julie bort hunden Diana till Kathleen.

Skrankorna är desamma som Jean känner av när han tar på sig betjäntrocken igen. Då har han inte längre makt över fröken Julie och kan inte befalla henne. När han leker herreman ser vi hur det går lättare för honom att se på Julie som sin underordnade.

Olika Adaptioner

Bibi Andersson & Thommy Berggren

Länk till IMDB Fröken Julie. Regi Keve Hjelm (1969). Denna finns på SVT Play.

Något överspelad men effektfull. Relativt troget manus, indelat i akter.

Först blev jag närmast åksjuk av sättet att filma situationerna som en betraktare, men sen stillade kameran sig något eller om jag vande mig. Det var en bra berättarteknik att se på de tre på det här sättet. Ett tätt drama med mycket tomrum, antydningarnas konst. Ett förakt för människans svagheter i allmänhet och svagheten att vara kvinna i synnerhet.

Skillnad mellan adaptionen och texten: här saknar vi enrisruskor på golvet.

Betyg:

Helen Mirren & Donal McCann

Länk till IMDB Miss Julie. Regi John Glenister & Robin Philips (1974). Denna finns på YouTube.

I den brittiska versionen med Helen Mirren och Donal McCann pågår någon slags hedonistisk ölrit med en blottad kvinna, där män och kvinnor häller öl på en kvinnas kön. Jag var inte helt säker på vad det var jag såg. Detta sker under tiden Julie och Jean är på Jeans kammare. Julie torkar av sig med sina underbyxor och slänger dem i elden.

Betyg:

Jessica Chastain & Colin Farrell

Länk till IMDB Miss Julie. Regi Liv Ullmann (2014). Denna finns att hyra på streamingtjänster.

Filmen inleder med scener ur Julies barndom där hon läser för sin docka. Hon kramar om sin mammas säng, går runt i mammans skor och leker sorglöst i skogen. Scener utanför slottet när John springer med stövlarna från tåget.

De kokar ihop gift för hunden och Kathleen stoppar in hunden i ett annat rum med en speldosa. Julie slår John i ansiktet, en skillnad mot de två andra. Kathleen får mer känslor, och gråter tex. John berättar att han sov bredvid sin bror som dog, och hur det skapade en kyla inom honom. Det minns jag inte från de andra.

Baletten dansar förbi fröken Julie och Jean

Det regnar när folkstormen kommer. Vi får följa med in på Johns rum. Kathleen stoppar folkstormen från att komma in i slottet genom att stänga en port. Detta efter att hon har stått utanför Johns dörr. Hon har inte gått och lagt sig. Hon hör hur Julie och John har sex. Efteråt ser vi en scen där John tvättar snoppen och ber om ursäkt. Julie verkar tankfull. Hon sitter på sängen och tar av sig underbyxorna och torkar av sig med dem. Likhet med adaptionen med Helen Mirren. Eftersom det inte skrivs något om detta av Strindberg tolkar jag det som Ullmann inspirerats av Royal Shakespeare med Mirren. Strindberg skriver över huvud taget inget alls om vare sig akten eller efterdyningarna av könsligt umgänge. ”Fröken in ensam”.

Avståndet växer efter intimiteten

Scenskifte tillbaka till köket där kameravinklar förstärker avståndet mellan dem med bordet mellan dem. John säger att han inte slår den som är obeväpnad. I de andra adaptionerna säger han att han inte slår den som är obeväpnad eller en kvinna.

När Julie kysser hans stövel och ber om att bli tillsagd är det med en underkastelse som inte går att ställa i paritet till den kraft hon säger att hennes mamma ber henne avsky och inte lita på män. Jämförelsevis är hon pissfull, med tanke på hur många glas vin Julie hinkat i sig i den här versionen. Kathleen är mer känslosam än den från -69, närmare till gråt. Generellt närmare till rörelse och tårar i Ullmanns version.

Den fyller i fler tomrum eftersom den visar saker utanför köket. Tex visar filmen Julies självmord och hur John under tiden går till greven med kaffet.

Betyg:

Mer film till folket

Och där tar både filmrecensionen och kaffet slut. Av de tre adaptionerna jag har sett ger jag dem lite variarande betyg. Bäst av dem var Miss Julie (2014) som får fyra pluppar. Fröken Julie (1969) får tre pluppar, och Miss Julie (1974) får två pluppar. Därmed är det bara en av dem jag egentligen kan rekommendera, det vill säga den senaste adaptionen.

Vill du läsa fler recensioner? Klicka på den här länken för att ta dig till min filmsida.