När jag tittar på film så tittar jag ordentligt, gärna med hjälp av feministiska analysmetoder. Men vad innebär detta? Låt mig gå igenom dem, vi börjar med den enklaste.

Bechdel-Wallace Test

Testet: Om en film innehåller fler än en namngiven kvinna, som pratar med varandra, som pratar med varandra om något annan än en man, då har filmen klarat testet.

Det finns en nackdel med att ha Bechdel-Wallace som ett kriterium för att en film ska få tillgång till betyg 3-5. Det är såklart att det blir så beklämmande få filmer som får tillgång till betyg 3-5. Men kriteriet har undantag, eftersom det onekligen måste vara under förutsättning att rollbesättningen gör kriteriet rimligt. Jag tänker att det i Moon (2009) blir lite knöligt att pilla in fler kvinnliga karaktärer bara för att. Filmen innehåller bara två karaktärer och en robot. De två karaktärerna är samma person, och det är poängen med dem.

Syftet med Bechdel-Wallace är inte för att visa om en film är sexistisk, där finns det andra mycket bättre redskap. (Som Sexy Lamp där man kan ifrågasätta om den kvinnliga karaktären skulle kunna vara en lampa utan att storyn fallerar). I Moon finns det två kvinnliga namngivna karaktärer som ytterst kort pratar med varandra eftersom de pratar med huvudkaraktären via länk till månen. Högst okänt om det hade varit realistiskt att de då skulle börja prata med varandra om något helt annat. Betygssättningen måste vara logisk. Moon får därför en fyra i betyg.

Persongallerier påverkar betyget

Men i filmer där det förekommer kvinnliga namngivna karaktärer som pratar med varandra om något annat än en man eller för att driva hans resa framåt. Om situationen varit verklig; hade de då fortfarande pratat om en man? Där är det sexistiskt att inte ta det utrymmet till något vettigt. Jag har pekat på hur orimligt det är att Spotlight klarar testet! Av att en intervjuperson ber reportern om ett glas vatten, och reportern svarar ja! Det är allt. Det är hela dialogen – i en två timmar lång film – som gör att filmen klarar detta låga lilla kliv för att klara testet.

Om man ser över en hel filmserie som Avengers tex. Som ändå handlar om ovanliga förmågor och inkludering av detta ovanliga i ett universum. Hur blir det ovanligt att prata om något annat än män? Är det som Star Wars : A New Hope där det bara finns en jämnårig kvinna i hela galaxen och hon är din syster?

I mångt och mycket skulle jag vilja lägga till ”i en substantiell tid” för att det inte ska räcka med åtta ord i en dialogfilm. Det finns även frågetecken kring Oppenheimer. Det är löjeväckande när det är en såpass lång film och de kvinnliga karaktärerna reduceras till hysteriska alkoholister och sexobjekt. Där kan vi fundera på Sexy Lamp.

Jag undrar, hur många samtal har du inte varit i tillsammans med andra kvinnor och ni faktiskt lyckats prata om något annat än män? Där samtalen får växla och komma och gå över ämnen. Hur det går på jobbet. Om den förmenta pendlingen eller den där artikeln du läste. Eller att Suzanne Osten och Elisabeth Olson båda lämnade oss samma vecka. Eller om rabarberpaj är godare med jordgubbar eller hallon. Om vi nu måste prata om gubbar.

Fler feministiska analysmetoder:

Mako Mori Test

Testet: Inkluderar filmen en kvinnlig karaktär, som har ett eget narrativ, där narrativet inte är att stötta en mans narrativ?

Är det här kanske en av de mer hållbara feministiska analysmetoder vi har?

Avengers klarar Mako Mori, men inte Bechdel. Detta för att Black Widow har en personutveckling som inte baserar sig på en mans story. Hon pratar dock inte med en annan kvinna. Alls. Venom : Let There Be Carnage klarar varken Mako Mori eller Bechdel-Wallace trots att det är så väldigt nära att det är löjeväckande.

Testet är namngivet efter karaktären Mako Mori som har en egen story och personutveckling i filmen Pacific Rim.
Wikipedia om Mako Mori.

Tauriel Test

Testet går ut på att se om filmen innehåller minst en kvinnlig karaktär som är bra på sitt jobb. Igen, Avengers visar framsteg där det finns flera kompetenta kvinnor. Här hämtar Star Wars upp sig eftersom Leia är så rasande kompetent på sitt rebelljobb.

Testet är namngivet efter karaktären Tauriel som i Hobbit-trilogin har en väldigt kompetent roll. Men testet hade lika gärna kunnat heta Eowyn Test efter en annan ytterst kompetent Tolkien-karaktär.
Fanlore om Tauriel Test.

Sexy Lamp Test

Det här testet är fånigt för att det belyser ett fånigt problem med kvinnliga karaktärer. Hur de skrivs in i filmerna. Jag har redan nämnt det ovan, men såhär går det till. Testet: Om du kan byta ut henne mot en sexig lampa utan att storyn spricker har du inte klarat testet. Transformers klarar inte Sexy Lamp och sättet det inte klarar det här testet gör hela filmserien outhärdlig för mig. Jag orkar inte. Som feministiska analysmetoder ofta gör belyser Sexy Lamp det absurda i rollfördelningen.

Testet är namngivet efter den här tjusiga lampan som står mitt i filmen och inte gör något annat än är lite kurvig och sexig. Hur nu lampor är sexiga.
Fanlore om Sexy Lamp Test.

Willis Test

Testet: Om man byter binärt kön på alla karaktärer – fungerar fortfarande storyn eller beter sig vissa karaktärer helt bisarrt nu? Testet belyser stereotyper på ett väldigt enkelt sätt. Här brister Avengers något. What if belyser detta genom att göra en gender swap på Cap, vilket blev väldigt snyggt gjort. Vi kan ta ett lysande exempel på att inte klara Willis Test: Pretty Woman.

Det här testet är ett utmärkt test även på de manliga karaktärerna i en film. Beter de sig helt orimligt om vi vänder på det? Ett exempel på det kan vi hitta i Insidan ut, där vi kan ta pappan och titta på hur orimlig han hade porträtterats som kvinna. Han ignorerar sin omgivning, blir arg för minsta lilla, bestraffar utan grund. Han inkluderar inte andra i (för dem den avgörande) planeringen. Hade det varit mamman som betedde sig så hade vi som tittare undrat om hon hade en pågående psykos eller missbruksproblem. Nu avfärdas det hela på vaga grunder.
Fanlore om Willis Test.

Andra sätt att se på film

Dessa tester belyser stereotyper i filmskapande, men det finns andra stereotyper som också faller in under dessa tester. Nu har vi tittat på feministiska analysmetoder, men om vi breddar detta? Hur inkluderande är filmen? Hur presenteras och representeras rasifierade personer? Får rasifierade vara kompetenta på sitt jobb? Får de prata om något annat än vita personer. Om de råkar vara kvinnor får de då vara något annat än ett exotiskt sexobjekt? Presenteras vita och rasifierade kvinnor i sig stereotypt och med markant skillnad? Ja jag tittar på dig Conan.

Vill du se mer om vad jag gör när jag tittar på film? Se min lista med recensioner här.