En knuff från oväntat håll fick mig att se över min LinkedIn-profil, för att visa att jag är briljant på internet. Då jag insåg att jag inte kom åt den (eftersom jag bytt förnamn, mailadress, och försnillat lösenordet). Sagt och gjort; jag skapade en ny profil och började lägga till varenda kollega eller vän. Jag har insett att jag är något av skomakarens barn när det kommer till porträtt så jag ska piffa till mig lite och ta något tjusigt att använda i dessa sammanhang. Ingen är väl egentligen förvånad att fotografen inte är med på bilden.

Hursomhelst. Därefter hörde LinkedIn av sig om att det var löst med mitt första konto. Så jag stängde ner det andra och påbörjade lägga till personer till den. Kände mig väldigt professionell och briljant på internet.

Det finns andra rara ärtor som kanske inte kan skryta

Något som är väldigt professionellt och briljant är annars Arbetsförmedlingens webbplats. Herre Min Get, så användarovänlig den är. Det är bara att innerligt hoppas att jag inte behöver spendera alltför lång tid där.

Nå, hur eller hur, jag har sökt några administrativa tjänster och hoppas på svar.

Men briljant på internet var det ja

För att göra det hela ännu roligare verkar det inte spela någon som helst roll för mig att jag har tillgång till min LinkedIn-profil. Jag loggar ändå in på den nya som inte finns. Jag säger då det. Vilket kap. Å andra sidan har jag svårt att se att mina framtida arbetsuppgifter kommer innebära att jag kurerar en LinkedIn-profil. Jag har inte svårt att se att andra skulle kunna ha ett sådant arbete. Hursomhaver uppdaterade jag profilen och gick vidare med min dag.

Problemet med en sådan knuff i den här riktningen är att den kan vara något omild. Detta gjorde att jag verkade tappa andan en smula.