Anar vi ett tema på filmkvällarna den här veckan? Jo du tjena, mycket Tom Hardy har det blivit. Dags för en filmrecension av Venom : Let there be Carnage och Venom : The last Dance. Vad är då fenomenet Venom? Det är en utomjordisk parasit som inbäddas i sitt värddjur och därefter blir någon slags boss/hit man/maskot för värddjuret. Värddjuret i det här fallet är Tom Hardys karaktär Eddie Brock. Rymdparasiten är ständigt hungrig och kräver ett speciellt ämne som återfinns i choklad.. och hjärnor. Yum. Det måste vara en underbar upptäckt för alla som drabbas av rymdparasiter med akut hjärnbrist.
Trubbel i parasitrelationerna!
Venom : Let there be Carnage. Det här är den andra filmen om Venom och i denna drabbas Eddie Brock av insikten att det finns en till utomjordisk parasit i stan, nämligen Carnage. Trubbel i parasitvärlden med andra ord.
Trubbel i människovärlden också, kan man tycka. Det är inte hur trevligt som helst att det kryllar av extraterrestial mask i magen som kan binda sig med vem som helst. Nej inte vem som helst. Men ur mänsklighetens synpunkt är det vem som helst. Undrar om Pyrvin hjälper.
Woody Harrelson är alltid en fröjd på film, även om han generellt bara spelar karaktären Woody Harrelson. I denna spelar han en olyckligt älskande seriemördare, och vi får en kort villain story presenterard i tecknade sekvenser.
Olycklig kärlek är det generella temat för Venom, till sig själv och till andra. Under en passage vevade Venom igång om att vi kan leva i frid tillsammans, och det är lätt att säga när man redan bitit huvudet av någon för att äta dennes hjärna.
Det är en ganska underhållande film, som stundvis försöker få fram ett allvar eller möjligen det tragikomiska. Andy Serkis gör det han brukar göra; levererar ett försök till bombastisk äventyrsfilm med en inre konflikt i huvudkaraktären. I Venom : Let There Be Carnage tycker jag inte att han riktigt hämtar hem sin ambition, och filmen blir både svag, lätt att förutspå, och spretig.
Snabbtester
Hur går det med feministiska analysmetoder? Mjo.. Venom : Let There Be Carnage klarar inte Bechdel-Wallace test och det är nästan larvigt med tanke på förutsättningarna. Anne och Mrs Chen pratar med varandra om något annat än en man i flera meningar, men sen inser Anne att det är Venom som pratar och därmed fallerar konversationen. Som jag sagt tidigare, en enormt låg ribba att kunna hoppa över. Det finns minst tre namngivna kvinnor i filmen, varav en av skurkarna (Francis) är en, men hon och de andra pratar bara med män och rymdparasiter om män och rymdparasiter. Det finns en icke namngiven kvinna som pratar med Francis, men de pratar bara om män. Jag kunde inte observera en enda kvinnlig karaktär som inte drivs av att en mans story ska ta sig framåt (Mako Mori test), och inte någon som var särskilt bra på sitt jobb (Tauriel test). Om man skulle göra en gender swap skulle hela historien bryta ihop för att alla män skulle gå runt och bete sig helt orimligt (Willis test).
Nåväl. Det var 2021, nu har mänskligheten hämtat sig något och kan åter gå på bio och bevittna det episka slutet. Vi gick på bio under visningens andra helg.
Rymdparasiterna blir anfallna!
Venom : The last Dance är den tredje och vad jag tror den sista filmen i denna tänkta trilogi. Men ja, även Kent sade sig lägga ner. Spindelmannen har fått ett par remakes. Vi får se.
Men den gode Hardy verkar trött, och ser rätt sliten ut. Rent kronologiskt utspelar sig alla tre filmerna inom ett år, men det ser ut som Eddie Brock och Mulligan åldras i många år mellan varje episod, och filmerna har ju gott om tid mellan sig.
Venom är något larvig och sentimental i den här filmen, till skillnad från de andra där han är grandios och självisk. Det ger följder som kanske inte är helt on brand för rymdparasiten, men å andra sidan kan det tolkas som att livet på jorden gett en personutveckling även för rymdvarelsen. Problemet är den enormt korta tidslinjen mellan film två och tre.
Det är med andra ord inte rimligt att det är en så snabb personutveckling för Venom, inte på det sättet. Det känns snarare som att det är filmskaparna som fått den personutvecklingen av lite pest, distans, och covid. Jag gillar när filmer leder till logiska slut, inte helt olikt hur den gamle Aristoteles helst såg att dramatik ska leda till sin egen fullbordan utan någon gudomlig lösning.
En fundering jag har är huruvida Venom skulle kunna bota Eddie från alla slags åkommor och även förgiftningar – för i så fall skulle Eddie aldrig vara så konstant bakfull som han är. Men Venom utbrister glatt ”Eddie! We are drunk!” och så är de snart igång igen.
Snabbtester
Venom : The Last Dance klarar flera feministiska analysmetoder; Willis test som går ut på att göra en gender swap på alla karaktärer och se om storyn fortfarande håller. Det skulle den göra. Det fanns flera kompetenta kvinnor (Tauriel test) och flera av dem hade egna storys som inte gick ut på att föra en mans story framåt (Mako Mori test) om man nu räknar ”rädda världen” som ett mål som inte innefattar specifikt män. Jag uppfattade dock inte en enda konversation mellan två kvinnor som inte handlade om en man (Bechdel-Wallace), och de flesta konversationerna involverade en man som något slags språkrör.
Underhållningsvärdet är relativt stort, och det finns stunder som är väldigt fina, filmmusik och musikval var väldigt bra. Allsång blir väl alla glada av. Nåväl. Kan jag rekommendera ett marathon med Venom? Nja.
Okej, en sista grej. Den riktigt superduperonde rymdskurken Knull. Inte utan ett fjortisfniss i publiken.
Förklaring om min betygsskala och fler filmer jag recenserat hittar du här.