Jag kom ut på en promenad. Det var ett välkommet avbrott där jag suttit i flera dagar med näsan i kurslitteraturen för hemtentan i brukstextanalys.
Vad hemtentan handlade om: visuella rim, vektorer, presuppositioner, socialkonstruktivism, och kritisk diskursanalys. Vad hemtentan inte handlade om: jordbrukstext, missbrukstext, lerbrukstext, eller ens armerad betong. Synd.
Jag har vandrat runt med kameran (igen) och hittat och tittat på vårblommor runt Åbackarna. Jag fann en hord scillor, en yrvaken rhododendron, några kämpande krokusar och en frihjulad cykel. En frihjulad cykel? Ja något slags arrangemang var det åtminstone, det kan ju tolkas lite blommigt.
Om jag kliver av bussen en hållplats tidigare kan jag njuta av bruset, av ljuset, av fågelkvittret i Norrköpings parkmiljö. Där får jag en stund att rensa tankarna efter en dag med föreläsningar eller seminarier. Då kan jag lyfta blicken från kurslitteraturen en stund och…
Pi-dagen höll sig solig och sval, och jag tog en promenad med mitt Pentacon 29mm f/2.8 och tittade på Norrköping. Det är inte utrustningen som gör bilderna, men nog hjälper det att snurra på de här gamla objektiven. Manuell fokus kräver sin andningsfrekvens. Fyrkanter och dylikt.
Det har varit en mycket försiktig vår i år, aprilväder gjorde skäl för namnet med både solsken och snöfall. Det var mycket vackert när körsbärsträden blommade under ett tjockt snötäcke; det såg ut som ett rosavitt fluff.
Jag drivs fortfarande av det stora oskicket att vandra runt i omgivningarna, ibland med kameran i handen. Denna tur gick till Vrinneviskogen där jag fann mer eller mindre natur. Vårtecken, tillochmed.
Påskhelg, grillen går varm, krokusarna blommar, och humlorna surrar. Jag tog en promenad runt Åbackarna med barnet och vi beundrade vårtecken.
Å-bokeh? Det är ingen hemlighet att jag älskar bokehbollar. Just dessa har jag lockat fram med hjälp av ett särskilt samarbetsvillig Pentacon-objektiv på 29mm f/2.8.