in i bloggen lite text bara

Det verkar finnas ett slut även på den här sommaren.

Solbrända ben med ljusrosa nyläkta ärr efter krasch med kickbike ställer sig i vägen för min blick. Det doftar polkaströssel i luften, och solvarmt hår. En svettig lite glassklibbig hand klappar mig på armen. ”Här mamma.” Jag får en kopp kaffe i min hand.

Så verkar det finnas ett slut även på den här sommaren. Jag har läst om folkhemmet ur olika synvinklar hela dagarna, nu har jag precis lämnat in den sista uppgiften. Hoppas jag.