Efter en intensiv inledning på året med många böcker av Stephen King – följt av Castle Rock säsong ett och två – kände jag att jag kanske behövde en liten paus från kungen av skräck. Inte för att det var särskilt skräckinjagande, utan snarare för att jag _inte_ kände att det var särskilt skräckinjagande.
Jag har skrivit hemtenta. Det känns ungefär som jag bott i ett gryt i tre dagar och nu på den fjärde dagen kommit ut med vild frisyr och något grinigt i blicken. Men det är väl precis så en hemtenta känns. Nu ska jag ta helg. Vad bättre sätt än att ägna tid i Castle Rock, Maine?
Jag tänkte mig att jag skulle skriva löpande bokreflektioner i mitt projekt att läsa mig igenom Stephen Kings samlade verk men jag inser att jag får nog backa på det. Det kan bli tjatigt med en ny reflektion varannan dag, tänker jag.
För några månader sedan lyssnade jag på en podd om en mamma som – i sken av Münchausen by proxy – gav sitt barn insulin för att få likes och sympatier på sociala medier. Någonstans där blev jag så less på att lyssna på poddar om människor som beter sig helt vansinnigt åt varandra.