Den senaste veckan har jag formulerat mig i en hemtenta i Litteraturvetenskaplig textanalys. Att skriva textmassa är i sig inte ett problem för mig. Att ge det någon slags vetenskaplig substans är inte heller ett problem. Jag gillar noter och har lätt att komma ihåg var jag läst det med relevans. Problemet uppstår när det bara finns ett begränsat antal sidor att sätta in texten på. Det har varit lite som att brottas med det tentakliga hemtentamonstret och försöka strypa ut det så det släpper ifrån sig formuleringar som det krampaktigt hållit fast vid. Nu är jag i skedet av att hemtentan till sin längd är ganska klar, och i sitt vetenskapliga omfång eventuellt redo för inlämning. Om jag ska pilla in ett till ord måste jag dra ut ett annat. Det ser jag inte fram emot.

Apropå mina studentikosa avancemang med hemtentamonstret fick jag igår resultatet på min essä om bloggarnas varande. Allt gott, och plus i kanten för parafraserande på gamla litterära verk i rubrikerna. Essän kallade jag På spaning efter den blogg som flytt. Väldigt ”on brand”. Jag funderar på att publicera den här på bloggen. Den är något mindre personlig än vad jag vanligtvis publicerar, men kan vara underhållande för den som var med när bloggar var riktigt stort.

Skulle det vara något ni skulle vilja läsa?

Om ja, klicka här.