Nu har det gått någon månad in på mitt nya program och jag känner fartvindarna fladdra vid öronen. Kurserna överlappar varandra på ett sätt som påminner om Tetris, där vi bara får T-bitar att pussla med. Problemet är ju att vi inte vet om det kommer ett T till. Kommer vi få ut en hel rad?
Jag har skrivit en dikt i delkursen Skrivandets konst. Dikten är en parafras på en av filmhistoriens mest välkomponerade filmer; både ur ett vetenskapligt såväl som genusteoretiskt perspektiv. Jag talar naturligtvis om Jurassic Park från 1993. Dikten heter Urtids Parken, särskrivet för att ge en hommage till den översättning som gjordes av den bakomliggande boken från 1990. I korthet sökte jag igenom boken efter olika ord, ord som bite och scream, och genom olika typografiska grepp skapade jag en peripeti i dramat. Dikten blev uppskattad av många på kursen, även om en del saknade kontexten då de inte sett Jurassic Park.
Idag väntar jag särskilt intensivt på tentaresultat från delkursen i Teori och metod, men sysselsätter mig med att läsa Karin Boyes Kallocain inför seminariet i delkursen Textanalys på måndag. Imorse vaknade jag klockan fem med en horribel migrän av det illamående slaget, och jag vet att det beror på stress och påfrestningar under veckan. Jag både ångrar och samtidigt ångrar inte att jag tog mig en stunds tangodans på tisdagen. Förmodligen är det inte den som gjorde att bägaren rann över, men allt får inte plats i den förmenta bägaren hur jag än försöker.
Det är fredag, ikväll ska vi grilla. Jag funderar på att baka en äppelpaj (till efterrätt) samtidigt som jag lyssnar på Kallocain. Livet blir alltid bättre med paj vaniljsås.
Hoppas ni haft en helt okej vecka, och får en härlig helg.
Allt gott
Emelie
Uppdatering 17.00
Jag fick VG