och därför bör man lära sig så mycket man kan, tycker jag, säger Daniel Hermansson i en intervju med Linköpings universitet i samband med att han blir utnämnd till årets folkbildare.

Jag har – helt apropå inget – börjat fråga andra om de är en skrivare eller en läsare, en bekväm liten konversationsstartare, och jag har funnit flera oväntade skrivare och många engagerade läsare. En del inleder sina svar med att de inte är något alls men kommer sedan på fler och fler kategorier av läsande, allt från skönlitterärt till sakprosa. Jag tänker att det finns en kategori av människor som är både och; både läsare och skrivare, som kommer vara de som berättar historian vidare. Ur ett bredare perspektiv skapar det en möjlighet att folkbilda.

I alla texter jag tagit till mig om skrivande finns två råd. Det första är att läsa mycket, det andra är att skriva mycket. Just nu läser jag Harper Lee To Kill a Mockingbird om den unga Scout som genom sina naiva ögon betraktar en utbredd rasism i amerikanska södern under första halvan av förra seklet. Den handlar även om klass och klassresor, på samma sätt berättat med ett barns ögon. Den här veckan har varit växlande men mörk i litteraturvalen; Karin Boye Kallocain och Stephen King Misery. Efter övervakningssamhällets dystopi i Världsstaten och benknäckande skräck i Annie Wilkes stuga fortsätter jag således med djup rasism. Fantastiskt.

Är du en läsare eller en skrivare?