Jag kom hem från ett seminarie i multimodal textanalys och kände mig så trött i huvudet, men lite rastlös i kroppen. Jag bestämde mig för att utmana mig själv; jag fick bara använda objektivet Domiplan 50mm f/2.8, fotografera svart-vitt, och i stående format. Det är en kombination jag inte ofta ägnar mig åt. Det här är resultatet.
Jag kom ut på en promenad. Det var ett välkommet avbrott där jag suttit i flera dagar med näsan i kurslitteraturen för hemtentan i brukstextanalys.
Vad hemtentan handlade om: visuella rim, vektorer, presuppositioner, socialkonstruktivism, och kritisk diskursanalys. Vad hemtentan inte handlade om: jordbrukstext, missbrukstext, lerbrukstext, eller ens armerad betong. Synd.
Länge leve nittiotalet? Nej nu har det brunnit någonstans, en säkring har gått eller kanske har det hela blåst igenom. Nittiotalet? Menar jag perioden – i mitt liv – då musiken slet mellan grunge och techno. När modet uppmuntrade till en ”heroin chic”, en undernärd epok? Då när ekonomin var i botten?
Jag hade en stund över till att gå på upptäcksfärd i en vitsippeskog varför jag tog med mig en vän och gick in i skogen. Vi fann på allt möjligt. Utöver det sedvanliga med pinnar och kottar fann vi ett långt samtal och en massa vitsippor. Här kommer en bildkavalkad.
Jag har vandrat runt med kameran (igen) och hittat och tittat på vårblommor runt Åbackarna. Jag fann en hord scillor, en yrvaken rhododendron, några kämpande krokusar och en frihjulad cykel. En frihjulad cykel? Ja något slags arrangemang var det åtminstone, det kan ju tolkas lite blommigt.